I fredags hade jag ett ärende till Jönköping och jag valde, som vanligt, att resa med tåg. Resan dit gick utan något som helst problem, vilket innebar att jag var på plats i god tid före det sammanträde jag skulle vara med på. Dessutom hade jag sådan tur att sammanträdet slutade betydligt tidigare än jag hade räknat med, vilket i sin tur innebar att jag kunde resa tillbaks med ett tåg som gick två timmar tidigare än det jag ursprungligen hade planerat att resa med.
Till bilden hör att vi på fredagskvällen skulle ha en samling i det boulelag som jag spelar matcher med i Falkenbergs Bouleallians seniorserie. Vi skulle träffas klockan 17.00, men mitt tåg skulle komma till Falkenbergs station först klockan 17.06. Det var med andra ord minst sagt välkommet att kunna resa hem två timmar tidigare än beräknat.
Hem resan gick också bra, till att börja med. Rätt tid från Jönköping och ett närmast problemfritt byte i Falköping. Närmast problemfritt är detsamma som att vi endast var ett par minuter sena.
I Göteborg fanns det därför tid för den lunch jag avstod från i Jönköping. När jag var klar med lunchen och skulle bege mig till ett Öresundståg, för att ta mig hem till Falkenberg, konstaterade jag att detta tåg skulle komma till Göteborg cirka 40 minuter efter det klockslag då det skulle ha vänt tillbaks söderut. Det skulle med andra ord bli cirka en timma försenat, vilket i sin tur innebar att halva den tidsvinst jag gjorde i Jönköping skulle gå förlorad.
I samma veva passerade jag en perrong där ett av SJ:s intercitytåg, mot Malmö, var klart för avgång. Förvisso sent det också, men ändå redo för avgång. Rent reflexmässigt gick jag fram mot detta tåg för att se om det möjligtvis kunde finnas någon ledig plats som jag kunde utnyttja.
Eftersom jag i ett par år har rest med SJ:s årskort har jag gjort likadant åtskilliga gånger tidigare. Och jag hade "tur" denna gång också. Det fanns en ledig plats i första klass och tåget skulle strax avgå, vilket borde innebära att jag inte riskerade att det kom någon som hade bokat den.
Nöjd tog jag plats och inväntade avgång. Nu skulle jag i vart fall vara hemma i god tid till vår lilla samling med boulelaget. Men - säg den glädje som varar. Just som tåget hade startat slog det mig att SJ i måndags, den 13 december, hade bytt tidtabell och att intercitytågen från denna dag inte stannar i Halland. De gör sitt första uppehåll i Hässleholm, men därifrån är det bara möjligt att resa tillbaks med ett annat intercitytåg - som inte stannar i Halland. Jag hade med andra ord inget annat val än att åka med till Lund, där jag skulle kunna ta ett Öresundståg till Falkenberg.
Nu blev det för all del ett längre stopp i Markaryd, där vi fick vänta på ett mötande tåg i 20 minuter. Att föraren där meddelade att han slog ifrån spärren till dörrarna, för dem som vill sträcka på benen och få lite frisk luft, hade jag ingen glädje av.
När vi så småningom kom till Lund visade det sig att alla tåg från Malmö var rejält försenade. Skälet var stora problem med växlarna på Malmö C. Något som jag, med tanke på vädret där nere, har full förståelse för. Kombinationen snö och järnvägsväxlar har alltid varit problematisk - även om många nu för tiden tycks tro att det är en alldeles ny företeelse. Efter någon timmas väntan fanns det dock ett Öresundståg på plats - jag tror att det vände i Lund - och en problemfri resa norrut kunde starta.
Väl hemma kunde jag konstatera att det var nästan fyra timmar sedan boulelaget samlades, vilket i sin tur betydde att mitt tågval i Göteborg hade försenat mig med drygt fem timmar. Jag försökte vara smart, men föll på eget grepp. Å andra sidan lär jag inte glömma att SJ:s intercitytåg numera går Halland förbi.
Upplysningsvis kan jag nämna att de som reste med SJ:s försenade intecitytåg blev ganska generöst behandlade. I bistrovagnen bjöds det nämligen på fika. Lika generöst var det inte på Öresundståget, trots att förseningen där var lika omfattande. Där fick den som ville ha en fika vara beredd att betala fullt pris.
Ovekalle (Ove Johansson) kommenterar politik, boule, bowling och en del annat
söndag 19 december 2010
lördag 16 oktober 2010
Vinst, men ändå inte helt nöjd
I dag mötte vi Team Mariestad i bowlingens elitserie. Men trots att vi vann med 15-5 är jag inte helt nöjd och det tror jag är en uppfattning som flera av spelarna instämmer i.
För det första borde vi ha vunnit med 17-3. I första serien tappade vi ett bord i sistarutan, vilket resulterade i att vi vann den serien med 3-2 i stället för 4-1. I andra serien förlorade vi ett bord onödigt, vilket resulterade vi också vann denna serie med 3-2 i stället för 4-1.
För det andra finns det en del i övrigt att önska i den fjärde serien, trots att vi vann den med 5-0. På ett av borden ledde vi efter tre rutor med 111 poäng - tror jag att det var - men lyckades inte hålla tag i detta starka övertag utan släppte successivt poäng till motståndarna. I och för sig vann vi till slut bordet med 34 poäng, men det finns ändå anledning att fundera över varför det inte blev mer.
Jo då, jag vet att man inte skall gapa över mer när man har vunnit. Men det hindrar inte att jag blir lite orolig. Vi måste helt enkelt lära oss att hålla skärpan hela vägen, annars kan det gå illa i en annan match.
Illa gick det förresten i vår sista match före uppehållet, då vi förlorade hemma mot Full House med 12-8. Och det gjorde vi trots att vi efter 3-2, 3-2 och 2-3 ledde med 8-7 efter tre serier. Den sista förlorade vi alltså med 0-5, och detta efter att helt ha tappat skärpan.
Nej, nu får det vara slut med gnället. Vi vann ju med 15-5 i dag och hade två spelare över 900 - "Listen" 956, "Sören" 910 - och dessutom hade Lennart 480 på två serier. Totalt fick vi ihop 6896 (1615, 1703, 1815 och 1763) och Mariestad 6524, vilket naturligtvis säger en del om lagen. Och då skall ni veta att det absolut inte var en sådan tratt som den jag skrev om efter att i söndags ha sett Stureby möta Sundbyberg i Mälarhallen.
Nu gläds vi åt den här segern och ser fram mot att nästa lördag få möta Force hemma. Matchen börjar kl 15.00 och blir säkert värd att se.
För det första borde vi ha vunnit med 17-3. I första serien tappade vi ett bord i sistarutan, vilket resulterade i att vi vann den serien med 3-2 i stället för 4-1. I andra serien förlorade vi ett bord onödigt, vilket resulterade vi också vann denna serie med 3-2 i stället för 4-1.
För det andra finns det en del i övrigt att önska i den fjärde serien, trots att vi vann den med 5-0. På ett av borden ledde vi efter tre rutor med 111 poäng - tror jag att det var - men lyckades inte hålla tag i detta starka övertag utan släppte successivt poäng till motståndarna. I och för sig vann vi till slut bordet med 34 poäng, men det finns ändå anledning att fundera över varför det inte blev mer.
Jo då, jag vet att man inte skall gapa över mer när man har vunnit. Men det hindrar inte att jag blir lite orolig. Vi måste helt enkelt lära oss att hålla skärpan hela vägen, annars kan det gå illa i en annan match.
Illa gick det förresten i vår sista match före uppehållet, då vi förlorade hemma mot Full House med 12-8. Och det gjorde vi trots att vi efter 3-2, 3-2 och 2-3 ledde med 8-7 efter tre serier. Den sista förlorade vi alltså med 0-5, och detta efter att helt ha tappat skärpan.
Nej, nu får det vara slut med gnället. Vi vann ju med 15-5 i dag och hade två spelare över 900 - "Listen" 956, "Sören" 910 - och dessutom hade Lennart 480 på två serier. Totalt fick vi ihop 6896 (1615, 1703, 1815 och 1763) och Mariestad 6524, vilket naturligtvis säger en del om lagen. Och då skall ni veta att det absolut inte var en sådan tratt som den jag skrev om efter att i söndags ha sett Stureby möta Sundbyberg i Mälarhallen.
Nu gläds vi åt den här segern och ser fram mot att nästa lördag få möta Force hemma. Matchen börjar kl 15.00 och blir säkert värd att se.
söndag 10 oktober 2010
Intensiva dagar i Stockholm med både boule och bowling
Det har blivit en hel del Stockholm den senaste veckan. Efter SPF:s distriktsstyrelse i måndags förmiddag och eftermiddagens samrådsmöte, mellan pensionärernas distriktsorganisationer i Halland, tog jag på kvällen tåget till Stockholm. (Eftersom jag har skaffat mig ett nytt årskort hos SJ - för övrigt det tredje i rad - så finns det inget annat realistiskt resealternativ för mig.)
Under tisdagen var det möte med HSB Riksförbunds valberedning. Vi skall leta upp en ny förbundsordförande och har därför en hel del att diskutera. Jag har dock gott hopp om att vi skall lösa denna uppgift. Efter detta möte var det dags att åter sätta sig på tåget, nu för att resa hem till Falkenberg igen.
Torsdag middag bar det åter iväg till Stockholm, denna gång i sällskap med Laila. Vi skulle helt enkelt tillbringa några dagar där, för att både koppla av och träffa två av hennes syskonbarn.
I går, lördag, tog jag mig ut till Djurgården och Prins Bertils Boulehall, där ett antal juniorer möttes i årets upplaga av Prins Bertils Juniorcup. Även om intresset för denna tävling är ganska ljumt bland bouledistrikten kunde jag konstatera att vi - trots svårigheterna att rekrytera ungdomar - faktiskt har några juniorer som kan bli riktigt bra, om de bara lyckas hålla intresset vid liv och får den stöttning som krävs för en fortsatt positiv utveckling.
En annan sida av lördagens tävling är att både Joachim Andersson och Jessica Johansson fanns på plats, vilket naturligtvis är positivt för ungdomarna. Är det några som har förutsättningar att driva svensk ungdomsboule framåt så är det nog dessa två. I synnerhet nu, när Leif "Tullen" Rappner anser att han har nått vägs ände på sin gedigna insats. Men - jag undrar ändå om inte Joachim och Jessica hade gjort ännu större nytta vid VM i Turkiet.
Jo, jag vet att båda har tackat nej till landslagsspel. Men samtidigt tror jag att båda år så pass förnuftiga att de - med de rätta diskussionsförutsättningarna - skulle kunna tänka sig att ompröva detta beslut. Om båda parter i den här konflikten lägger prestigen åt sidan borde det finnas goda förutsättningar för ett positivt resultat.
I dag, söndag, tillbringade jag några förmiddagstimmar i Mälarhallen - som också heter Bowl o Rama. Där var det match i bowlingens elitserie mellan hemmalaget Stureby och Sundbyberg. Noteras kan att dessa båda lag både före och efter dagens match toppar tabellen.
Precis som som ofta i dagens elitbowling var det höga siffror i den här matchen. Hemmalaget fick ihop 7144 och gästerna 7246, vilket jag normalt sett borde ha upplevt som imponerande. Men det gjorde jag faktiskt inte.
Den elibowlare är inte född som inte klarar av att göra höga siffror när det finns en tratt som inbjuder till detta. Visst finns det de som bara hittar tratten när de "missar", men de riktigt duktiga hittar den omedelbart.
Det var med andra ord en ganska tråkig tillställning för den som inte är supporter till något av lagen. Efter två och en halv serie valde jag därför att fika och efter tre serier gick jag därifrån. Besviken är kanske inte rätta ordet, snarare liknöjd.
Inom boulen finns det de som talar om kris, men det är nog bara förnamnet till vad bowlingen riskerar. Visst kan det vara trevligt för något lags supportrar när banorna är så trattade att det blir rena fantasisiffrorna och visst kan det vara trevligt för ett annat lags supportrar när banorna är så kort oljade att motståndarna inte har den minsta lilla chans att hävda sig. Men för bowlingens framtid är det helt förödande.
Enligt min åsikt är det alldeles nödvändigt att införa ett begränsat antal oljeprofiler som får användas i elitserien. Och lika nödvändigt är det att motståndarna i tid får veta vilken profil de skall spela på. Med sådana förändringar finns det i vart fall förutsättningar för ett spel som även en kräsen, neutral åskådare kan ha behållning av.
Under tisdagen var det möte med HSB Riksförbunds valberedning. Vi skall leta upp en ny förbundsordförande och har därför en hel del att diskutera. Jag har dock gott hopp om att vi skall lösa denna uppgift. Efter detta möte var det dags att åter sätta sig på tåget, nu för att resa hem till Falkenberg igen.
Torsdag middag bar det åter iväg till Stockholm, denna gång i sällskap med Laila. Vi skulle helt enkelt tillbringa några dagar där, för att både koppla av och träffa två av hennes syskonbarn.
I går, lördag, tog jag mig ut till Djurgården och Prins Bertils Boulehall, där ett antal juniorer möttes i årets upplaga av Prins Bertils Juniorcup. Även om intresset för denna tävling är ganska ljumt bland bouledistrikten kunde jag konstatera att vi - trots svårigheterna att rekrytera ungdomar - faktiskt har några juniorer som kan bli riktigt bra, om de bara lyckas hålla intresset vid liv och får den stöttning som krävs för en fortsatt positiv utveckling.
En annan sida av lördagens tävling är att både Joachim Andersson och Jessica Johansson fanns på plats, vilket naturligtvis är positivt för ungdomarna. Är det några som har förutsättningar att driva svensk ungdomsboule framåt så är det nog dessa två. I synnerhet nu, när Leif "Tullen" Rappner anser att han har nått vägs ände på sin gedigna insats. Men - jag undrar ändå om inte Joachim och Jessica hade gjort ännu större nytta vid VM i Turkiet.
Jo, jag vet att båda har tackat nej till landslagsspel. Men samtidigt tror jag att båda år så pass förnuftiga att de - med de rätta diskussionsförutsättningarna - skulle kunna tänka sig att ompröva detta beslut. Om båda parter i den här konflikten lägger prestigen åt sidan borde det finnas goda förutsättningar för ett positivt resultat.
I dag, söndag, tillbringade jag några förmiddagstimmar i Mälarhallen - som också heter Bowl o Rama. Där var det match i bowlingens elitserie mellan hemmalaget Stureby och Sundbyberg. Noteras kan att dessa båda lag både före och efter dagens match toppar tabellen.
Precis som som ofta i dagens elitbowling var det höga siffror i den här matchen. Hemmalaget fick ihop 7144 och gästerna 7246, vilket jag normalt sett borde ha upplevt som imponerande. Men det gjorde jag faktiskt inte.
Den elibowlare är inte född som inte klarar av att göra höga siffror när det finns en tratt som inbjuder till detta. Visst finns det de som bara hittar tratten när de "missar", men de riktigt duktiga hittar den omedelbart.
Det var med andra ord en ganska tråkig tillställning för den som inte är supporter till något av lagen. Efter två och en halv serie valde jag därför att fika och efter tre serier gick jag därifrån. Besviken är kanske inte rätta ordet, snarare liknöjd.
Inom boulen finns det de som talar om kris, men det är nog bara förnamnet till vad bowlingen riskerar. Visst kan det vara trevligt för något lags supportrar när banorna är så trattade att det blir rena fantasisiffrorna och visst kan det vara trevligt för ett annat lags supportrar när banorna är så kort oljade att motståndarna inte har den minsta lilla chans att hävda sig. Men för bowlingens framtid är det helt förödande.
Enligt min åsikt är det alldeles nödvändigt att införa ett begränsat antal oljeprofiler som får användas i elitserien. Och lika nödvändigt är det att motståndarna i tid får veta vilken profil de skall spela på. Med sådana förändringar finns det i vart fall förutsättningar för ett spel som även en kräsen, neutral åskådare kan ha behållning av.
måndag 20 september 2010
Ett föga överraskande valresultat
På ett sätt är det intressant att följa kommentarerna efter gårdagens val. I första hand för att så många har förvandlats till hycklare. Hur i all sin dar kan någon vara överraskad över att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen? Det har ju en rad opinionsundersökningar visat.
Visst är jag överlag skeptisk till opinionsundersökningar, men det gäller i första hand att förändringar mellan två mätningar ofta haussas upp som om det vore ett valresultat. Det är skillnad när det handlar om förändringar över tiden, sådana ligger ofta ganska nära verkligheten.
Det var med andra ord ganska väntat att den borgerliga alliansen skulle få betydligt fler röster än den socialistiska. Och det var också ganska väntat att Sverigedemokraterna skulle få mer än fyra procent i riksdagsvalet, vilket är gränsen för att bli invald. Det här har naturligtvis alla ledande politiker varit medvetna om och därför är de nu hycklare när de ojar sig över valresultatet. Som politiker har de bara att acceptera väljarnas beslut och agera efter detta.
Jag kan i och för sig förstå att företrädarna för det socialistiska blocket är frustrerade. Valresultatet innebär ju i praktiken att det är detta block som i de flesta lägen måste förhålla sig till Sverigedemokraterna. Om socialisterna, tillsammans med Sverigedemokraterna, fäller en borgerlig regering är det ju socialisterna som samarbetar med SD, inte den borgerliga regeringen. Det första provet kommer förresten redan när den nyvalda riksdagen skall välja talman.
Nu kan naturligtvis situationen förändras om miljöpartiet nappar på det erbjudande som Fredrik Reinfeldt har aviserat. Av Maria Wetterstrands reaktion att döma finns det ett visst intresse. För ni noterade väl att hon sa att miljöpartiet inte tänker bli ett stödparti till moderaterna, hon sa inte att det är ointressant att ingå i en regering tillsammans med moderaterna.
Politik är ju det möjligas konst och själva grunden för politiskt arbete är ju att kunna kompromissa, annars blir det aldrig något resultat. Just därför är det möjligt att miljöpartiet - med facit i hand - överger det socialistiska blocket. Dessutom finns det numera betydligt fler resultatpolitiker i miljöpartiet, än det gjorde när partiet slog igenom. Något som miljöpartiet redan har visat genom att ingå i Landstinget Hallands borgerliga majoritet.
Visst är jag överlag skeptisk till opinionsundersökningar, men det gäller i första hand att förändringar mellan två mätningar ofta haussas upp som om det vore ett valresultat. Det är skillnad när det handlar om förändringar över tiden, sådana ligger ofta ganska nära verkligheten.
Det var med andra ord ganska väntat att den borgerliga alliansen skulle få betydligt fler röster än den socialistiska. Och det var också ganska väntat att Sverigedemokraterna skulle få mer än fyra procent i riksdagsvalet, vilket är gränsen för att bli invald. Det här har naturligtvis alla ledande politiker varit medvetna om och därför är de nu hycklare när de ojar sig över valresultatet. Som politiker har de bara att acceptera väljarnas beslut och agera efter detta.
Jag kan i och för sig förstå att företrädarna för det socialistiska blocket är frustrerade. Valresultatet innebär ju i praktiken att det är detta block som i de flesta lägen måste förhålla sig till Sverigedemokraterna. Om socialisterna, tillsammans med Sverigedemokraterna, fäller en borgerlig regering är det ju socialisterna som samarbetar med SD, inte den borgerliga regeringen. Det första provet kommer förresten redan när den nyvalda riksdagen skall välja talman.
Nu kan naturligtvis situationen förändras om miljöpartiet nappar på det erbjudande som Fredrik Reinfeldt har aviserat. Av Maria Wetterstrands reaktion att döma finns det ett visst intresse. För ni noterade väl att hon sa att miljöpartiet inte tänker bli ett stödparti till moderaterna, hon sa inte att det är ointressant att ingå i en regering tillsammans med moderaterna.
Politik är ju det möjligas konst och själva grunden för politiskt arbete är ju att kunna kompromissa, annars blir det aldrig något resultat. Just därför är det möjligt att miljöpartiet - med facit i hand - överger det socialistiska blocket. Dessutom finns det numera betydligt fler resultatpolitiker i miljöpartiet, än det gjorde när partiet slog igenom. Något som miljöpartiet redan har visat genom att ingå i Landstinget Hallands borgerliga majoritet.
fredag 17 september 2010
Det blev serieseger i boulen
Min försiktiga optimism visade sig vara befogad när vi - SPF Getingen - i dag mötte Tvååkers PRO i en ren seriefinal den lokala bouleserien. Som reserv kunde jag notera att mina lagkamrater skötte sig med den äran. Första omgången vann de med 3-1, sedan blev det 2-2 i den tre andra omgångarna. Därmed blev slutresultatet 9-7, vilket räckte till serieseger.
Segrarna i Serie 1: SPF Getinge.
torsdag 16 september 2010
Lite av varje
Eftersom det är ett tag sedan jag skrev något här får det i dag bli lite olika ämnen:
I bowlingen hade vi i helgen en bortaresa till Skåne som resulterade i en vinst och två förluster. Även om en vinst på denna på papperet svåra resa måste ses som godkänt känns det ändå lite surt att vi inte vann minst en match till. Ja, egentligen borde vi nog ha vunnit alla tre matcherna, men så blev det som sagt var inte. Trösten får väl bli att vi hittills är det enda laget i elitserien som har vunnit en bortamatch.
På söndag möter vi Full House hemma. Det Ängelholmslag som vi slog borta i i söndags. Samtidigt som vi kan räkna med att de ställer upp med ett betydligt vassare lag, än det vi mötte i Ängelholm, brukar vi vara starka hemma. Jag känner med andra ord viss optimism inför denna match, men vågar absolut inte ta ut något i förskott - vi lär få kämpa för varje poäng.
I boulen rulla det på. Vi lyckades inte få till någon seger i den förra omgången, utan fick nöja oss med oavgjort mot Falkboule vit. Min egen insats var inget att skryta med, även om den andra matchen var betydligt bättre än den första. Efter två förluster var det logiskt att byta ut oss.
Det oavgjorda resultatet var dock tillräckligt för att det i morgon skall bli seriefinal mellan oss i SPF Getingen och Tvååkers PRO, och det blir en tuff match. Om vi skall vinna den - vilket vi har en bra chans att göra - finns det inte något utrymme för sådana matcher som vi presterade mot Falkboule. Lite spännande känns det faktiskt.
Om ett par timmar tar jag tåget till Malmö, där jag skall träffa Joachim Andersson. Dels skall jag hämta en omgång nya klot - MS 120. Ett nytt klot från VMS som det skall bli mycket intressant att testa. Enligt Joachim är det ett otroligt skönt grepp med dessa klot.
Det andra skälet till resan är att jag vill bredda vår klotförsäljning i Falkenbergs Boulecenter och därför har tagit kontakt med Joachim. Det vore inte fel att kunna erbjuda våra medlemmar de klot som Coccinelle marknadsför. Det kan knappast vara en tillfällighet att stora delen av den svenska eliten spelar med VMS-klot.
SPF-distriktet - där jag som bekant är ordförande - arrangerade i går, onsdag, en så kallad KPR-träff. I klartext innebär det att vi bjöd in dem som sitter i våra sex kommuners Kommunala pensionärsråd - samt föreningsordförandena - till en heldag, där vi diskuterade frågor som är viktiga för oss pensionärer.
Det blev en riktigt lyckad dag, med många deltagare och otroligt duktiga föreläsare. Rolf Dannäs - som är ansvarig för dessa frågor i distriktsstyrelsen och därför var den som hade organiserat den här träffen - är en riktig klippa, och han skall ha en stor eloge för det jobb han har lagt ned på denna dag.
Efter att ha lyssnat på Rolf Ekman - professor emeritus i neurologi vid Sahlgrenska Akademin - är både jag och alla andra deltagare fullkomligt övertygade om att vi "gamlingar" har en fortsatt utvecklingpotential som ingen av oss tidigare har anat.
Efter Rolf Ekmans framträdande myntade förresten SPF:s analytiker och sakkunnige i KPR-frågor - Gunnar Degerman - ett tänkbart måtto för SPF:s kampanj inför 2014 års val. Det bör, enligt både Degerman och mig, vara "Minst en dator till varje äldreboende". Jag skriver det här så att vi har mutat in uttrycket innan någon politiker försöker marknadsföra det som sitt förslag.
När det gäller valrörelsens är det en sak som har förundrat mig. Visst har det - som vanligt - varit en huggsexa om intressanta väljargrupper - inte minst om oss pensionärer. Men ingen tycks ens vilja nudda vid vad den här valrörelsens - i mitt tycke - egentligen har handlat om så här långt. Inte ens mina gamla kollegor inom den kommenterande journalistkåren har tagit bladet från munnen.
Den erfarenhet jag har skaffat mig under nästan 25 års kommenterande säger mig att det egentligen handlar om väljarnas inställning till Mona Sahlin. Precis som Olof Palme på sin tid var är Mona Sahlin ifrågasatt såväl inom som utom det egna partiet, vilket innebär att valet i praktiken handlar om för och emot henne. Och svaret på detta får efter kl 20.00 på söndag.
I bowlingen hade vi i helgen en bortaresa till Skåne som resulterade i en vinst och två förluster. Även om en vinst på denna på papperet svåra resa måste ses som godkänt känns det ändå lite surt att vi inte vann minst en match till. Ja, egentligen borde vi nog ha vunnit alla tre matcherna, men så blev det som sagt var inte. Trösten får väl bli att vi hittills är det enda laget i elitserien som har vunnit en bortamatch.
På söndag möter vi Full House hemma. Det Ängelholmslag som vi slog borta i i söndags. Samtidigt som vi kan räkna med att de ställer upp med ett betydligt vassare lag, än det vi mötte i Ängelholm, brukar vi vara starka hemma. Jag känner med andra ord viss optimism inför denna match, men vågar absolut inte ta ut något i förskott - vi lär få kämpa för varje poäng.
I boulen rulla det på. Vi lyckades inte få till någon seger i den förra omgången, utan fick nöja oss med oavgjort mot Falkboule vit. Min egen insats var inget att skryta med, även om den andra matchen var betydligt bättre än den första. Efter två förluster var det logiskt att byta ut oss.
Det oavgjorda resultatet var dock tillräckligt för att det i morgon skall bli seriefinal mellan oss i SPF Getingen och Tvååkers PRO, och det blir en tuff match. Om vi skall vinna den - vilket vi har en bra chans att göra - finns det inte något utrymme för sådana matcher som vi presterade mot Falkboule. Lite spännande känns det faktiskt.
Om ett par timmar tar jag tåget till Malmö, där jag skall träffa Joachim Andersson. Dels skall jag hämta en omgång nya klot - MS 120. Ett nytt klot från VMS som det skall bli mycket intressant att testa. Enligt Joachim är det ett otroligt skönt grepp med dessa klot.
Det andra skälet till resan är att jag vill bredda vår klotförsäljning i Falkenbergs Boulecenter och därför har tagit kontakt med Joachim. Det vore inte fel att kunna erbjuda våra medlemmar de klot som Coccinelle marknadsför. Det kan knappast vara en tillfällighet att stora delen av den svenska eliten spelar med VMS-klot.
SPF-distriktet - där jag som bekant är ordförande - arrangerade i går, onsdag, en så kallad KPR-träff. I klartext innebär det att vi bjöd in dem som sitter i våra sex kommuners Kommunala pensionärsråd - samt föreningsordförandena - till en heldag, där vi diskuterade frågor som är viktiga för oss pensionärer.
Det blev en riktigt lyckad dag, med många deltagare och otroligt duktiga föreläsare. Rolf Dannäs - som är ansvarig för dessa frågor i distriktsstyrelsen och därför var den som hade organiserat den här träffen - är en riktig klippa, och han skall ha en stor eloge för det jobb han har lagt ned på denna dag.
Efter att ha lyssnat på Rolf Ekman - professor emeritus i neurologi vid Sahlgrenska Akademin - är både jag och alla andra deltagare fullkomligt övertygade om att vi "gamlingar" har en fortsatt utvecklingpotential som ingen av oss tidigare har anat.
Efter Rolf Ekmans framträdande myntade förresten SPF:s analytiker och sakkunnige i KPR-frågor - Gunnar Degerman - ett tänkbart måtto för SPF:s kampanj inför 2014 års val. Det bör, enligt både Degerman och mig, vara "Minst en dator till varje äldreboende". Jag skriver det här så att vi har mutat in uttrycket innan någon politiker försöker marknadsföra det som sitt förslag.
När det gäller valrörelsens är det en sak som har förundrat mig. Visst har det - som vanligt - varit en huggsexa om intressanta väljargrupper - inte minst om oss pensionärer. Men ingen tycks ens vilja nudda vid vad den här valrörelsens - i mitt tycke - egentligen har handlat om så här långt. Inte ens mina gamla kollegor inom den kommenterande journalistkåren har tagit bladet från munnen.
Den erfarenhet jag har skaffat mig under nästan 25 års kommenterande säger mig att det egentligen handlar om väljarnas inställning till Mona Sahlin. Precis som Olof Palme på sin tid var är Mona Sahlin ifrågasatt såväl inom som utom det egna partiet, vilket innebär att valet i praktiken handlar om för och emot henne. Och svaret på detta får efter kl 20.00 på söndag.
tisdag 7 september 2010
Dags att hyfsa bouledebatten
Egentligen har jag ingen lust att lägga mig i den senaste tidens bouledebatt, men nu kan jag inte tiga längre.
Under mina tidningsår var jag under en lång period ansvarig för insändar- och debattsidan, vilket innebar att jag ofta fick hantera texter som befann sig i gränslandet mellan att vara publiceringsbara och att inte vara detta.
Vad gäller den senaste tidens debatt kan jag säga att jag - om jag hade varit ansvarig för de bloggar inläggen har publicerats på - skulle ha refuserat det mesta. Inte för att de som skriver nödvändigtvis far med osanning - eftersom jag inte vet något om händelsen vet jag följaktligen inte vem som talat sanning och vem som inte gör det. Nej, jag skulle ha refuserat många inlägg för att de helt enkelt inte platsar i en debatt, där man visar respekt för varandra och där man använder ett språk, och ett tonläge, som står i samklang med vår yttrandefrihet.
Utan att ta någon som helst ställning i sakfrågan vill jag också ha sagt att jag under ett långt tidningsliv har lärt mig att aldrig lita på en källa som jag inte har möjlighet att kontrollera ordentligt.
Under mina tidningsår var jag under en lång period ansvarig för insändar- och debattsidan, vilket innebar att jag ofta fick hantera texter som befann sig i gränslandet mellan att vara publiceringsbara och att inte vara detta.
Vad gäller den senaste tidens debatt kan jag säga att jag - om jag hade varit ansvarig för de bloggar inläggen har publicerats på - skulle ha refuserat det mesta. Inte för att de som skriver nödvändigtvis far med osanning - eftersom jag inte vet något om händelsen vet jag följaktligen inte vem som talat sanning och vem som inte gör det. Nej, jag skulle ha refuserat många inlägg för att de helt enkelt inte platsar i en debatt, där man visar respekt för varandra och där man använder ett språk, och ett tonläge, som står i samklang med vår yttrandefrihet.
Utan att ta någon som helst ställning i sakfrågan vill jag också ha sagt att jag under ett långt tidningsliv har lärt mig att aldrig lita på en källa som jag inte har möjlighet att kontrollera ordentligt.
söndag 5 september 2010
Vinst i bowlingpremiären
I går var det premiär i bowlingens elitserie och vi mötte Joker från Göteborg. Trots att Joker brukar vara ett av elitseriens bättre lag brukar vi slå dem hemma och det gjorde vi i dag också. 13-7 blev resultatet.
Första serien kändes stabil redan från start och det var egentligen ingen tvekan om vilket lag som skulle dra det längsta strået. Visst hade vi marginalerna på vår sida på förstabordet, där Ubbe och Dennis vann med tre poängs marginal, men samtidigt hade vi motflyt på tredjebordet, där vi förlorade med åtta poäng. Resultatet blev 4-1 till oss.
Andra serien vann vi med 3-2, men det kunde lika gärna ha blivit 4-1 i den också. Om Ubbe och Dennis hade flyt i första serien så kan vi konstatera att de hade oflyt i den andra, eftersom de torskade med åtta poäng. På övriga bord var det klar marginal.
Tredje serien blev en riktig nagelbitare. Den kunde ha slutat hur som helst, men vi vann till slut med 3-2. På två av borden hade vi två poängs marginal och på det tredje 14 poäng. Det kan naturligtvis vara en slump att vi hade marginalerna på vår sida, men innerst inne tror jag att vi var mentalt starkare än våra motståndare - en styrka som jag hoppas att vi får nytta av framöver.
Att leda med 10-5 efter tre serier är inte så enkelt som det kan se ut. Det är lätt att känna sig för säker och tro att ett bord vinner vi lätt, men så enkelt är det sällan. Den här gången löste det sig dock på ett ganska smärtfritt sätt. Visst drog Joker ifrån rejält på ett bord - faktiskt så pass mycket att de fick totalen i den serien - men på övriga bord var det relativt lugnt och vi vann serien med 3-2.
Med tanke på att vi har tre svåra bortamatcher nästa helg - Kulladal på lördag samt Göta och Full House på söndag - känns det bra att ha gårdagens seger med i bagaget. Om jag inte har helt fel är det dessutom första gången på ganska många år det blir en seger i premiärmatchen.
Bortsett från vinsten och beviset på en mental styrka var det två saker som gladde mig särskilt mycket i går. Den första var Dennis Johanssons 950, vilket lovar gott inför framtiden. Den andra var Fredrik Sommanssons inhopp, som resulterade i 425 på två serier. Siffrorna är i och för sig inte anmärkningsvärt höga, men sättet han gjorde dem på är imponerande. Han gjorde det i sin första elitseriematch på hemmaplan.
Första serien kändes stabil redan från start och det var egentligen ingen tvekan om vilket lag som skulle dra det längsta strået. Visst hade vi marginalerna på vår sida på förstabordet, där Ubbe och Dennis vann med tre poängs marginal, men samtidigt hade vi motflyt på tredjebordet, där vi förlorade med åtta poäng. Resultatet blev 4-1 till oss.
Andra serien vann vi med 3-2, men det kunde lika gärna ha blivit 4-1 i den också. Om Ubbe och Dennis hade flyt i första serien så kan vi konstatera att de hade oflyt i den andra, eftersom de torskade med åtta poäng. På övriga bord var det klar marginal.
Tredje serien blev en riktig nagelbitare. Den kunde ha slutat hur som helst, men vi vann till slut med 3-2. På två av borden hade vi två poängs marginal och på det tredje 14 poäng. Det kan naturligtvis vara en slump att vi hade marginalerna på vår sida, men innerst inne tror jag att vi var mentalt starkare än våra motståndare - en styrka som jag hoppas att vi får nytta av framöver.
Att leda med 10-5 efter tre serier är inte så enkelt som det kan se ut. Det är lätt att känna sig för säker och tro att ett bord vinner vi lätt, men så enkelt är det sällan. Den här gången löste det sig dock på ett ganska smärtfritt sätt. Visst drog Joker ifrån rejält på ett bord - faktiskt så pass mycket att de fick totalen i den serien - men på övriga bord var det relativt lugnt och vi vann serien med 3-2.
Med tanke på att vi har tre svåra bortamatcher nästa helg - Kulladal på lördag samt Göta och Full House på söndag - känns det bra att ha gårdagens seger med i bagaget. Om jag inte har helt fel är det dessutom första gången på ganska många år det blir en seger i premiärmatchen.
Bortsett från vinsten och beviset på en mental styrka var det två saker som gladde mig särskilt mycket i går. Den första var Dennis Johanssons 950, vilket lovar gott inför framtiden. Den andra var Fredrik Sommanssons inhopp, som resulterade i 425 på två serier. Siffrorna är i och för sig inte anmärkningsvärt höga, men sättet han gjorde dem på är imponerande. Han gjorde det i sin första elitseriematch på hemmaplan.
torsdag 2 september 2010
En märklig demonstration
I samband med utfrågningen av riksdagspartierna - som fyra pensionärsorganisationer arrangerade i går - genomförde det politiska partiet SPI en demonstration utanför möteslokalen. En demonstration som förvisso har sin grund i att SPI inte var inbjudet att delta bland de svarande, men samtidigt en demonstration som i efterhand ter sig allt märkligare.
När jag kom hem, och tänkte över eftermiddagen, insåg jag att SPI faktiskt demonstrerade mot sina egna, presumtiva väljare. Och det har jag aldrig varit med om att ett parti tidigare har gjort, men någon gång skall naturligtvis vara den första.
Å andra sidan är det kanske inte demonstrationen helt överraskande. Det kommer ju från och till propåer från SPI som tyder på att de partipolitiskt obundna pensionärsorganisationerna inte står särskilt högt i kurs hos detta parti. Så sent som i maj fick både SPF och PRO varsin känga en debattartikel, författad av två SPI-representanter. Och vid gårdagens demonstration delade partiet ut ett litet flygblad som knappast kan ses som en kärleksförklaring till pensionärsorganisationerna.
Det underliga är att partiet i samma andetag både vill bli särbehandlat vid sådana tillfällen som vid gårdagens utfrågning och ger sken av att vilja samarbeta för att få landets pensionärer att uppträda som en enhetlig grupp. Men den som går in på partiets hemsida. på Internet, finner snart att det nog inte är så mycket med den där samarbetsviljan. I partiets länkarkiv finns det nämligen inte en enda genväg till en partipolitiskt obunden pensionärsorganisation.
Av någon för mig underlig anledning hamnade jag i skottgluggen inför gårdagens utfrågning. Som ordförande för SPF i Halland kan jag förvisso stå ut med det, men det förändrar ändå inte fakta - nämligen att det var fyra organisationer som arrangerade utfrågningen och att allt redan var klappat och klart när jag tillträdde som ordförande.
I går hände det dessutom en ganska intressant sak. Jag kom till Stadsteatern i förhållandevis god tid och passerade då förbi SPI-folket utan att någon brydde sig om mig. En kvart innan vi skulle börja insåg vi att det saknades en kamera, vilket ledde till att jag gick hem och hämtade en. När jag gick ut från lokalen var det fortfarande ingen i SPI-ledet som brydde sig om mig.
Men när jag - någon minut innan utfrågningen skulle börja - kom tillbaks igen var jag plötsligt väldigt intressant. Kanske berodde det på att HN-reportern Anders Lindström då stod bredvid demonstranterna och att det då fanns en möjlighet att få till en konfrontation med mig i hans närvaro.
Av förklarliga skäl hade jag då inte tid med en sådan konfrontation - utfrågningen skulle ju just börja. Dessutom var jag inte särskilt intresserad av att bli ett verktyg i SPI:s politiska propaganda. Jag är distriktsordförande för en partipolitiskt obunden organisation och skall därför förhålla mig neutral. Att jag sedan reagerar när någon beter sig på ett märkligt sätt är en helt annan sak. Och vilket val jag gör i vallokalen är det ingen som har med att göra.
När jag kom hem, och tänkte över eftermiddagen, insåg jag att SPI faktiskt demonstrerade mot sina egna, presumtiva väljare. Och det har jag aldrig varit med om att ett parti tidigare har gjort, men någon gång skall naturligtvis vara den första.
Å andra sidan är det kanske inte demonstrationen helt överraskande. Det kommer ju från och till propåer från SPI som tyder på att de partipolitiskt obundna pensionärsorganisationerna inte står särskilt högt i kurs hos detta parti. Så sent som i maj fick både SPF och PRO varsin känga en debattartikel, författad av två SPI-representanter. Och vid gårdagens demonstration delade partiet ut ett litet flygblad som knappast kan ses som en kärleksförklaring till pensionärsorganisationerna.
Det underliga är att partiet i samma andetag både vill bli särbehandlat vid sådana tillfällen som vid gårdagens utfrågning och ger sken av att vilja samarbeta för att få landets pensionärer att uppträda som en enhetlig grupp. Men den som går in på partiets hemsida. på Internet, finner snart att det nog inte är så mycket med den där samarbetsviljan. I partiets länkarkiv finns det nämligen inte en enda genväg till en partipolitiskt obunden pensionärsorganisation.
Av någon för mig underlig anledning hamnade jag i skottgluggen inför gårdagens utfrågning. Som ordförande för SPF i Halland kan jag förvisso stå ut med det, men det förändrar ändå inte fakta - nämligen att det var fyra organisationer som arrangerade utfrågningen och att allt redan var klappat och klart när jag tillträdde som ordförande.
I går hände det dessutom en ganska intressant sak. Jag kom till Stadsteatern i förhållandevis god tid och passerade då förbi SPI-folket utan att någon brydde sig om mig. En kvart innan vi skulle börja insåg vi att det saknades en kamera, vilket ledde till att jag gick hem och hämtade en. När jag gick ut från lokalen var det fortfarande ingen i SPI-ledet som brydde sig om mig.
Men när jag - någon minut innan utfrågningen skulle börja - kom tillbaks igen var jag plötsligt väldigt intressant. Kanske berodde det på att HN-reportern Anders Lindström då stod bredvid demonstranterna och att det då fanns en möjlighet att få till en konfrontation med mig i hans närvaro.
Av förklarliga skäl hade jag då inte tid med en sådan konfrontation - utfrågningen skulle ju just börja. Dessutom var jag inte särskilt intresserad av att bli ett verktyg i SPI:s politiska propaganda. Jag är distriktsordförande för en partipolitiskt obunden organisation och skall därför förhålla mig neutral. Att jag sedan reagerar när någon beter sig på ett märkligt sätt är en helt annan sak. Och vilket val jag gör i vallokalen är det ingen som har med att göra.
Intressant utfrågning av riksdagspartierna
Den första frågan handlade om det så kallade jobbskatteavdraget, vilket i praktiken innebär att inkomst av arbete har en lägre beskattning än inkomst av pension. Inte helt oväntat rådde det delade meningar mellan blocken i denna fråga. Den borgerliga sidan visade - trots att KD-ledaren i tv-utfrågningen slirade lite på denna fråga - ingen benägenhet att i nuläget göra någon förändring. Den socialistiska sidan var däremot positiv till en förändring. Dock med det viktiga tillägget att det krävs en ekonomi som tillåter detta, vilket i praktiken naturligtvis är ungefär samma besked som det andra blocket gav. Finns det pengar till en förändring så är svaret ja, annars är det nej. Och ärligt talat finns det nog inte särskilt mycket som talar för att pengarna finns, om valresultatet blir sådant att detta block får majoritet.
Den andra frågan handlade om den så kallade bromsen i pensionssystemet. En broms som bland annat innebär att pensionen nästa år kommer att bli lägre än den är i år. Och detta trots att alla tecken tyder på en konjunkturuppgång, vilket i sin tur kommer att leda till både högre löner och högre priser.
Det här är en så pass komplicerad fråga att det egentligen bara var en av de svarande - nämligen kristdemokraten Lars Gustafsson - som kunde reda ut den. Den som kunde mest om detta var dock de frågandes föredragande - SPF:aren Sven Hägerborg från Varberg - som ännu en gång i detalj kunde redogöra för de förutsättningar som gäller. Och som vanligt var de de miljoner som Göran Perssons s-regering luggade pensionärerna på som han inriktade sig på. Göran Perssons löfte var ju då att de skulle betalas tillbaka krona för krona, men det har inte skett och därför är situationen i dag som den är.
Den tredje frågan handlade anhörigvård, som är en vanlig företeelse i pensionärskretsar. Det vill säga en den ena parten i ett förhållande vårda den andra parten i hemmet. En situation som ofta är väldigt påfrestande för den vårdande parten. Det behövs med andra ord många fler händer i vården och då i synnerhet i vården av äldre människor.
Inte helt förvånande var samtliga partirepresentanter eniga om behovet och egentligen var det väl ingen av dem som presenterade en lösning som var bättre än de andras.
En intensiv vecka
SPF har just nu två bussar som turnerar i landet - en från söder och en från norr. De skall mötas på Skansen, i Stockholm, den 11 september, där det skall bli en stor utfrågning av de partier som finns representerade i riksdagen.
Bussen från söder besökte i måndags Stora Torg i Halmstad under fyra timmar. Och det var verkligen fyra innehållsrika timmar. Vi hann inte bara med att propagera för och värva medlemmar till SPF. Under en och en halv timma var det också en utfrågning - med lite debatt - av de partier som är fysiskt representerade i Halmstads kommunfullmäktige. Att en och en halv timma kanske var i längsta laget hindrade inte att det stundtals var riktigt bra fart i diskussionen.
Hallands SPF-distrikt har under dagarna 31 augusti och 1 september arrangerat riksmästerskap i golf. Spelplatsen har varit Tylösands golfbana och deltagarantalet har varit minst sagt gott, vilket betyder att tävlingen var fulltecknad i ett ganska tidigt skede.
För egen del var jag där en stund i tisdags och kunde då konstatera att alla verkade vara nöjda, alltså både vårt arrangörsfolk och de gästande spelarna. Men så var vädret också alldeles strålande och banan är ju en av de bättre i landet. På tisdagskvällen var det en sammankomst på Tylöhus, där Carl Jan Granqvist var ett mycket underhållande inslag. Han har förmågan att blanda skämt och allvar på ett sätt som fångar lyssnaren.
En bidragande orsak till att vi - alltså Laila och jag - uppskattade Carl Jans sällskap är att vi har bott närmsta grannar med en relativt nära släkting till honom. Tyvärr finns inte denna släkting längre i livet, men det hindrade inte Carl Jan och Laila från att föra ett långt samtal om denna gemensamma bekantskap.
I går - den 1 september - genomförde så SPF-distriktet, tillsammans med tre andra pensionärsorganisationer, en utfrågning av representanter för de partier som i dag finns representerade i riksdagen. Det arrangemanget kommer jag att skriva en särskild kommentar om och konstaterar här endast att det var ett ganska välbesökt, informativt möte.
Bussen från söder besökte i måndags Stora Torg i Halmstad under fyra timmar. Och det var verkligen fyra innehållsrika timmar. Vi hann inte bara med att propagera för och värva medlemmar till SPF. Under en och en halv timma var det också en utfrågning - med lite debatt - av de partier som är fysiskt representerade i Halmstads kommunfullmäktige. Att en och en halv timma kanske var i längsta laget hindrade inte att det stundtals var riktigt bra fart i diskussionen.
Hallands SPF-distrikt har under dagarna 31 augusti och 1 september arrangerat riksmästerskap i golf. Spelplatsen har varit Tylösands golfbana och deltagarantalet har varit minst sagt gott, vilket betyder att tävlingen var fulltecknad i ett ganska tidigt skede.
För egen del var jag där en stund i tisdags och kunde då konstatera att alla verkade vara nöjda, alltså både vårt arrangörsfolk och de gästande spelarna. Men så var vädret också alldeles strålande och banan är ju en av de bättre i landet. På tisdagskvällen var det en sammankomst på Tylöhus, där Carl Jan Granqvist var ett mycket underhållande inslag. Han har förmågan att blanda skämt och allvar på ett sätt som fångar lyssnaren.
En bidragande orsak till att vi - alltså Laila och jag - uppskattade Carl Jans sällskap är att vi har bott närmsta grannar med en relativt nära släkting till honom. Tyvärr finns inte denna släkting längre i livet, men det hindrade inte Carl Jan och Laila från att föra ett långt samtal om denna gemensamma bekantskap.
I går - den 1 september - genomförde så SPF-distriktet, tillsammans med tre andra pensionärsorganisationer, en utfrågning av representanter för de partier som i dag finns representerade i riksdagen. Det arrangemanget kommer jag att skriva en särskild kommentar om och konstaterar här endast att det var ett ganska välbesökt, informativt möte.
onsdag 25 augusti 2010
Nu agerar SPI
I dag fick jag ett samtal från HN-reportern Håkan Bergström som ville tala med mig om att SP inte är inbjudna till den utfrågning av riksdagspartierna som SPI i Halland arrangerar den 1 september i Falkenberg.
SPI är gramse på dig påpekade Bergström. Dels är de missnöjda för att de inte är inbjudna till utfrågningen, dels hävdar de att jag inte har svarat på ett brev i saken och dels insinuerar de att jag utestänger dem för att jag har ett förflutet inom centerpartiet.
Svaret till Bergström var att inbjudan är riktad till riksdagspartierna, och SPI är som bekant inte representerade i Riksdagen. Vad gäller mitt svar så begärde SPI i sitt brev ett skriftligt sådant, men talade inte om vart det skulle sändas. Därför har jag svarat både på SPF Hallands hemsida, på den här bloggen i och på Facebook.
Vad gäller insinuationen att jag skulle ha några bakomliggande motiv, till att SPI inte har bjudits in, så är svaret att jag inte har haft med detta att göra. Dels var det planerat och klart när jag valdes till distriktsordförande, dels får varje kommitté och liknande sköta sitt arbete utan att jag är där med pekpinnar. Dessutom säger väl insinuationen mer om den som framför den, än den gör om mig som distriktsordförande för SPF.
SPI är gramse på dig påpekade Bergström. Dels är de missnöjda för att de inte är inbjudna till utfrågningen, dels hävdar de att jag inte har svarat på ett brev i saken och dels insinuerar de att jag utestänger dem för att jag har ett förflutet inom centerpartiet.
Svaret till Bergström var att inbjudan är riktad till riksdagspartierna, och SPI är som bekant inte representerade i Riksdagen. Vad gäller mitt svar så begärde SPI i sitt brev ett skriftligt sådant, men talade inte om vart det skulle sändas. Därför har jag svarat både på SPF Hallands hemsida, på den här bloggen i och på Facebook.
Vad gäller insinuationen att jag skulle ha några bakomliggande motiv, till att SPI inte har bjudits in, så är svaret att jag inte har haft med detta att göra. Dels var det planerat och klart när jag valdes till distriktsordförande, dels får varje kommitté och liknande sköta sitt arbete utan att jag är där med pekpinnar. Dessutom säger väl insinuationen mer om den som framför den, än den gör om mig som distriktsordförande för SPF.
tisdag 24 augusti 2010
Låt er inte förledas
I går skrev jag om det nödvändiga i att ta opinionsundersökningar med en nypa salt. I dag har olika medier presenterat resultatet från minst två olika undersökningar och vad jag mest reagerar på är att minst en av dem som skrev nyhetstext hängde upp sig på tiondelar av en procentenhet. Det finns ingen som med bibehållen trovärdighet kan hävda att det har skett förändringar i den storleksordningen - och det spelar ingen roll åt vilket håll förändringen är.
Visst kommer något av instituten i slutänden - alltså efter valdagen - att framstå som marginellt bättre än de andra, men det beror säkerligen inte på att detta institut har en bättre mätmetod än de andra. Nej, det är nog mer tur, än skicklighet, som fäller avgörandet.
För att ingen skall tro att jag lägger några partipolitiska aspekter på det här tyckandet kan jag säga att den som för tillfället seglar i medvind - i någon opinionsundersökning - inte bör låta kammen växa. Och att den som för tillfället seglar i motvind har följaktligen ingen anledning att deppa ihop för det.
Visst kommer något av instituten i slutänden - alltså efter valdagen - att framstå som marginellt bättre än de andra, men det beror säkerligen inte på att detta institut har en bättre mätmetod än de andra. Nej, det är nog mer tur, än skicklighet, som fäller avgörandet.
För att ingen skall tro att jag lägger några partipolitiska aspekter på det här tyckandet kan jag säga att den som för tillfället seglar i medvind - i någon opinionsundersökning - inte bör låta kammen växa. Och att den som för tillfället seglar i motvind har följaktligen ingen anledning att deppa ihop för det.
måndag 23 augusti 2010
Ta opinionsundersökningarna med en nypa salt!
Under mina år som politisk redaktör skrev jag många kommentarer till olika opinionsundersökningar och mitt budskap var oftast att ta dem med en nypa salt.
När du läser om en opinionsundersökning bör du alltid kontrollera hur många som har tillfrågats och hur stort bortfallet är. Om du sedan omvandlar respektive partis påstådda stöd i antal personer inser du snabbt att felmarginalen ibland är gigantisk. Kontrollera gärna hur många personer det handlar om när instituten hävdar att en förändring är statistiskt säkerställd och du finner snabbt att det lika gärna kan vara en felmätning.
De enda förändringar som är något att bry sig om är egentligen de som sker över tiden. Ett parti som får ökat stöd i flera mätningar efter varandra är förmodligen på väg uppåt, även om varje ökning för sig hamnar inom felmarginalen och därför inte påstås vara statistiskt säkerställd. (Motsvarande resonemang gäller naturligtvis också ett parti som tappar stöd i flera mätningar efter varandra.)
Det finns alltså all anledning ha en något kritisk inställning till de många gånger tvärsäkra kommentarer som levereras i anslutning till olika mätningar. Men - det innebär naturligtvis inte att mätningarna saknar värde. Rätt hanterade säger de ibland en hel del om vad väljarkåren anser.
När du läser om en opinionsundersökning bör du alltid kontrollera hur många som har tillfrågats och hur stort bortfallet är. Om du sedan omvandlar respektive partis påstådda stöd i antal personer inser du snabbt att felmarginalen ibland är gigantisk. Kontrollera gärna hur många personer det handlar om när instituten hävdar att en förändring är statistiskt säkerställd och du finner snabbt att det lika gärna kan vara en felmätning.
De enda förändringar som är något att bry sig om är egentligen de som sker över tiden. Ett parti som får ökat stöd i flera mätningar efter varandra är förmodligen på väg uppåt, även om varje ökning för sig hamnar inom felmarginalen och därför inte påstås vara statistiskt säkerställd. (Motsvarande resonemang gäller naturligtvis också ett parti som tappar stöd i flera mätningar efter varandra.)
Det finns alltså all anledning ha en något kritisk inställning till de många gånger tvärsäkra kommentarer som levereras i anslutning till olika mätningar. Men - det innebär naturligtvis inte att mätningarna saknar värde. Rätt hanterade säger de ibland en hel del om vad väljarkåren anser.
Politikerna missar det viktigaste för landets pensionärer
Under en lång rad av val - det vill säga innan jag blev pensionär - noterade jag med viss förundran hur de politiska partierna regelbundet försökte stryka pensionärerna medhårs.
Nu - när jag själv är pensionär - känner jag mig nästan lite förnedrad. Inte för att jag blir struken medhårs, utan för att löftesgivarna helt förbiser den fråga som är allra viktigast för löandets pensionärer - nämligen den så kallade bromsen.
Utan att gå in på detaljer, när det gäller bromsen, kan jag konstatera att den slår väldigt hårt mot många pensionärer som inte, eller endast i marginalen, berörs av rikspolitikernas utlovade, eventuella skattesänkningarna.
Det/de parti/partier som vill ha pensionärernas röster måste alltså ge långtgående löften om att förändra bromsen. Det är inte rimligt att pensionärerna skall få mindre i plånboken när konjunkturen vänder uppåt och landets löntagare får ökad köpkraft.
Nu - när jag själv är pensionär - känner jag mig nästan lite förnedrad. Inte för att jag blir struken medhårs, utan för att löftesgivarna helt förbiser den fråga som är allra viktigast för löandets pensionärer - nämligen den så kallade bromsen.
Utan att gå in på detaljer, när det gäller bromsen, kan jag konstatera att den slår väldigt hårt mot många pensionärer som inte, eller endast i marginalen, berörs av rikspolitikernas utlovade, eventuella skattesänkningarna.
Det/de parti/partier som vill ha pensionärernas röster måste alltså ge långtgående löften om att förändra bromsen. Det är inte rimligt att pensionärerna skall få mindre i plånboken när konjunkturen vänder uppåt och landets löntagare får ökad köpkraft.
måndag 16 augusti 2010
Överraskande guldpar i bowling
Att ett svenskt par vinner dubbeln i bowlingens VM, som just nu spelas i München, är kanske inte någon direkt skräll. Det finns ju en del svenska traditioner på just denna distans. Men - att paret Martin Paulsson; Kulladal, och Mathias Årup, Team Pergamon, står som segrare är verkligen en skräll. Efter singelspelet var det ingen som trodde på dem. Landslagscoachen Thomas Leandersson, som själv har vunnit dubbeln i VM vid två tillfällen, säger ju i efterhand att de i första hand fick spela ihop för att de skulle komma upp på banorna igen efter singelspelet. Med facit i hand är det bara att lyfta på hatten och gratulera till en fantastisk insats.
För BKF Falkenbergs del är det bara att hoppas på att Paulsson inte spelar lika bra den 11 september, då vi skall möta Kulladal på bortabanor.
För BKF Falkenbergs del är det bara att hoppas på att Paulsson inte spelar lika bra den 11 september, då vi skall möta Kulladal på bortabanor.
Brev från SPI
Det enkla svaret är att vi har bjudit in de nuvarande riksdagspartierna till en utfrågning. Det handlar alltså inte om en debatt, där panelen diskuterar med varandra, utan om frågor som vi vill ha svar på från varje riksdagsparti.
Det går naturligtvis att hävda att vi borde ha bjudit in fler partier, än de som just nu finns representerade i riksdagen. Den naturliga frågan är då vilket parti - eller vilka partier - vi skulle ha bjudit in. Men det är, som alla säkert förstår, en närmast omöjlig fråga att besvara. Av det senaste årets opinionsundersökningar att döma torde knappast SPI vara något av de partier som är mest aktuella.
Till bilden hör också att vi i år har fördelat ansvaret inom Hallands SPF-distrikt så att det är distriktet som talar med riksdagspartierna och de lokala SPF-föreningarna som talar med de lokala politikerna. I Halmstad får vi till exempel besök av SPF:s turnébuss den 30 augusti och då har lokalpolitiker bjudits in att deltaga. Där finns SPI med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)