Ett föga överraskande valresultat

På ett sätt är det intressant att följa kommentarerna efter gårdagens val. I första hand för att så många har förvandlats till hycklare. Hur i all sin dar kan någon vara överraskad över att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen? Det har ju en rad opinionsundersökningar visat.
Visst är jag överlag skeptisk till opinionsundersökningar, men det gäller i första hand att förändringar mellan två mätningar ofta haussas upp som om det vore ett valresultat. Det är skillnad när det handlar om förändringar över tiden, sådana ligger ofta ganska nära verkligheten.

Det var med andra ord ganska väntat att den borgerliga alliansen skulle få betydligt fler röster än den socialistiska. Och det var också ganska väntat att Sverigedemokraterna skulle få mer än fyra procent i riksdagsvalet, vilket är gränsen för att bli invald. Det här har naturligtvis alla ledande politiker varit medvetna om och därför är de nu hycklare när de ojar sig över valresultatet. Som politiker har de bara att acceptera väljarnas beslut och agera efter detta.

Jag kan i och för sig förstå att företrädarna för det socialistiska blocket är frustrerade. Valresultatet innebär ju i praktiken att det är detta block som i de flesta lägen måste förhålla sig till Sverigedemokraterna. Om socialisterna, tillsammans med Sverigedemokraterna, fäller en borgerlig regering är det ju socialisterna som samarbetar med SD, inte den borgerliga regeringen. Det första provet kommer förresten redan när den nyvalda riksdagen skall välja talman.

Nu kan naturligtvis situationen förändras om miljöpartiet nappar på det erbjudande som Fredrik Reinfeldt har aviserat. Av Maria Wetterstrands reaktion att döma finns det ett visst intresse. För ni noterade väl att hon sa att miljöpartiet inte tänker bli ett stödparti till moderaterna, hon sa inte att det är ointressant att ingå i en regering tillsammans med moderaterna.

Politik är ju det möjligas konst och själva grunden för politiskt arbete är ju att kunna kompromissa, annars blir det aldrig något resultat. Just därför är det möjligt att miljöpartiet - med facit i hand - överger det socialistiska blocket. Dessutom finns det numera betydligt fler resultatpolitiker i miljöpartiet, än det gjorde när partiet slog igenom. Något som miljöpartiet redan har visat genom att ingå i Landstinget Hallands borgerliga majoritet.

Det blev serieseger i boulen

Min försiktiga optimism visade sig vara befogad när vi - SPF Getingen - i dag mötte Tvååkers PRO i en ren seriefinal den lokala bouleserien. Som reserv kunde jag notera att mina lagkamrater skötte sig med den äran. Första omgången vann de med 3-1, sedan blev det 2-2 i den tre andra omgångarna. Därmed blev slutresultatet 9-7, vilket räckte till serieseger.

Segrarna i Serie 1: SPF Getinge.

Lite av varje

Eftersom det är ett tag sedan jag skrev något här får det i dag bli lite olika ämnen:
I bowlingen hade vi i helgen en bortaresa till Skåne som resulterade i en vinst och två förluster. Även om en vinst på denna på papperet svåra resa måste ses som godkänt känns det ändå lite surt att vi inte vann minst en match till. Ja, egentligen borde vi nog ha vunnit alla tre matcherna, men så blev det som sagt var inte. Trösten får väl bli att vi hittills är det enda laget i elitserien som har vunnit en bortamatch.
På söndag möter vi Full House hemma. Det Ängelholmslag som vi slog borta i i söndags. Samtidigt som vi kan räkna med att de ställer upp med ett betydligt vassare lag, än det vi mötte i Ängelholm, brukar vi vara starka hemma. Jag känner med andra ord viss optimism inför denna match, men vågar absolut inte ta ut något i förskott - vi lär få kämpa för varje poäng.

I boulen rulla det på. Vi lyckades inte få till någon seger i den förra omgången, utan fick nöja oss med oavgjort mot Falkboule vit. Min egen insats var inget att skryta med, även om den andra matchen var betydligt bättre än den första. Efter två förluster var det logiskt att byta ut oss.
Det oavgjorda resultatet var dock tillräckligt för att det i morgon skall bli seriefinal mellan oss i SPF Getingen och Tvååkers PRO, och det blir en tuff match. Om vi skall vinna den - vilket vi har en bra chans att göra - finns det inte något utrymme för sådana matcher som vi presterade mot Falkboule. Lite spännande känns det faktiskt.
Om ett par timmar tar jag tåget till Malmö, där jag skall träffa Joachim Andersson. Dels skall jag hämta en omgång nya klot - MS 120. Ett nytt klot från VMS som det skall bli mycket intressant att testa. Enligt Joachim är det ett otroligt skönt grepp med dessa klot.
Det andra skälet till resan är att jag vill bredda vår klotförsäljning i Falkenbergs Boulecenter och därför har tagit kontakt med Joachim. Det vore inte fel att kunna erbjuda våra medlemmar de klot som Coccinelle marknadsför. Det kan knappast vara en tillfällighet att stora delen av den svenska eliten spelar med VMS-klot.

SPF-distriktet - där jag som bekant är ordförande - arrangerade i går, onsdag, en så kallad KPR-träff. I klartext innebär det att vi bjöd in dem som sitter i våra sex kommuners Kommunala pensionärsråd - samt föreningsordförandena - till en heldag, där vi diskuterade frågor som är viktiga för oss pensionärer.
Det blev en riktigt lyckad dag, med många deltagare och otroligt duktiga föreläsare. Rolf Dannäs - som är ansvarig för dessa frågor i distriktsstyrelsen och därför var den som hade organiserat den här träffen - är en riktig klippa, och han skall ha en stor eloge för det jobb han har lagt ned på denna dag.
Efter att ha lyssnat på Rolf Ekman - professor emeritus i neurologi vid Sahlgrenska Akademin - är både jag och alla andra deltagare fullkomligt övertygade om att vi "gamlingar" har en fortsatt utvecklingpotential som ingen av oss tidigare har anat.
Efter Rolf Ekmans framträdande myntade förresten SPF:s analytiker och sakkunnige i KPR-frågor - Gunnar Degerman - ett tänkbart måtto för SPF:s kampanj inför 2014 års val. Det bör, enligt både Degerman och mig, vara "Minst en dator till varje äldreboende". Jag skriver det här så att vi har mutat in uttrycket innan någon politiker försöker marknadsföra det som sitt förslag.

När det gäller valrörelsens är det en sak som har förundrat mig. Visst har det - som vanligt - varit en huggsexa om intressanta väljargrupper - inte minst om oss pensionärer. Men ingen tycks ens vilja nudda vid vad den här valrörelsens - i mitt tycke - egentligen har handlat om så här långt. Inte ens mina gamla kollegor inom den kommenterande journalistkåren har tagit bladet från munnen.
Den erfarenhet jag har skaffat mig under nästan 25 års kommenterande säger mig att det egentligen handlar om väljarnas inställning till Mona Sahlin. Precis som Olof Palme på sin tid var är Mona Sahlin ifrågasatt såväl inom som utom det egna partiet, vilket innebär att valet i praktiken handlar om för och emot henne. Och svaret på detta får efter kl 20.00 på söndag.

Dags att hyfsa bouledebatten

Egentligen har jag ingen lust att lägga mig i den senaste tidens bouledebatt, men nu kan jag inte tiga längre.


Under mina tidningsår var jag under en lång period ansvarig för insändar- och debattsidan, vilket innebar att jag ofta fick hantera texter som befann sig i gränslandet mellan att vara publiceringsbara och att inte vara detta.

Vad gäller den senaste tidens debatt kan jag säga att jag - om jag hade varit ansvarig för de bloggar inläggen har publicerats på - skulle ha refuserat det mesta. Inte för att de som skriver nödvändigtvis far med osanning - eftersom jag inte vet något om händelsen vet jag följaktligen inte vem som talat sanning och vem som inte gör det. Nej, jag skulle ha refuserat många inlägg för att de helt enkelt inte platsar i en debatt, där man visar respekt för varandra och där man använder ett språk, och ett tonläge, som står i samklang med vår yttrandefrihet.

Utan att ta någon som helst ställning i sakfrågan vill jag också ha sagt att jag under ett långt tidningsliv har lärt mig att aldrig lita på en källa som jag inte har möjlighet att kontrollera ordentligt.

Vinst i bowlingpremiären

I går var det premiär i bowlingens elitserie och vi mötte Joker från Göteborg. Trots att Joker brukar vara ett av elitseriens bättre lag brukar vi slå dem hemma och det gjorde vi i dag också. 13-7 blev resultatet.
Första serien kändes stabil redan från start och det var egentligen ingen tvekan om vilket lag som skulle dra det längsta strået. Visst hade vi marginalerna på vår sida på förstabordet, där Ubbe och Dennis vann med tre poängs marginal, men samtidigt hade vi motflyt på tredjebordet, där vi förlorade med åtta poäng. Resultatet blev 4-1 till oss.
Andra serien vann vi med 3-2, men det kunde lika gärna ha blivit 4-1 i den också. Om Ubbe och Dennis hade flyt i första serien så kan vi konstatera att de hade oflyt i den andra, eftersom de torskade med åtta poäng. På övriga bord var det klar marginal.
Tredje serien blev en riktig nagelbitare. Den kunde ha slutat hur som helst, men vi vann till slut med 3-2. På två av borden hade vi två poängs marginal och på det tredje 14 poäng. Det kan naturligtvis vara en slump att vi hade marginalerna på vår sida, men innerst inne tror jag att vi var mentalt starkare än våra motståndare - en styrka som jag hoppas att vi får nytta av framöver.
Att leda med 10-5 efter tre serier är inte så enkelt som det kan se ut. Det är lätt att känna sig för säker och tro att ett bord vinner vi lätt, men så enkelt är det sällan. Den här gången löste det sig dock på ett ganska smärtfritt sätt. Visst drog Joker ifrån rejält på ett bord - faktiskt så pass mycket att de fick totalen i den serien - men på övriga bord var det relativt lugnt och vi vann serien med 3-2.

Med tanke på att vi har tre svåra bortamatcher nästa helg - Kulladal på lördag samt Göta och Full House på söndag - känns det bra att ha gårdagens seger med i bagaget. Om jag inte har helt fel är det dessutom första gången på ganska många år det blir en seger i premiärmatchen.
Bortsett från vinsten och beviset på en mental styrka var det två saker som gladde mig särskilt mycket i går. Den första var Dennis Johanssons 950, vilket lovar gott inför framtiden. Den andra var Fredrik Sommanssons inhopp, som resulterade i 425 på två serier. Siffrorna är i och för sig inte anmärkningsvärt höga, men sättet han gjorde dem på är imponerande. Han gjorde det i sin första elitseriematch på hemmaplan.

En märklig demonstration

I samband med utfrågningen av riksdagspartierna - som fyra pensionärsorganisationer arrangerade i går - genomförde det politiska partiet SPI en demonstration utanför möteslokalen. En demonstration som förvisso har sin grund i att SPI inte var inbjudet att delta bland de svarande, men samtidigt en demonstration som i efterhand ter sig allt märkligare.

När jag kom hem, och tänkte över eftermiddagen, insåg jag att SPI faktiskt demonstrerade mot sina egna, presumtiva väljare. Och det har jag aldrig varit med om att ett parti tidigare har gjort, men någon gång skall naturligtvis vara den första.
Å andra sidan är det kanske inte demonstrationen helt överraskande. Det kommer ju från och till propåer från SPI som tyder på att de partipolitiskt obundna pensionärsorganisationerna inte står särskilt högt i kurs hos detta parti. Så sent som i maj fick både SPF och PRO varsin känga en debattartikel, författad av två SPI-representanter. Och vid gårdagens demonstration delade partiet ut ett litet flygblad som knappast kan ses som en kärleksförklaring till pensionärsorganisationerna.

Det underliga är att partiet i samma andetag både vill bli särbehandlat vid sådana tillfällen som vid gårdagens utfrågning och ger sken av att vilja samarbeta för att få landets pensionärer att uppträda som en enhetlig grupp. Men den som går in på partiets hemsida. på Internet, finner snart att det nog inte är så mycket med den där samarbetsviljan. I partiets länkarkiv finns det nämligen inte en enda genväg till en partipolitiskt obunden pensionärsorganisation.

Av någon för mig underlig anledning hamnade jag i skottgluggen inför gårdagens utfrågning. Som ordförande för SPF i Halland kan jag förvisso stå ut med det, men det förändrar ändå inte fakta - nämligen att det var fyra organisationer som arrangerade utfrågningen och att allt redan var klappat och klart när jag tillträdde som ordförande.
I går hände det dessutom en ganska intressant sak. Jag kom till Stadsteatern i förhållandevis god tid och passerade då förbi SPI-folket utan att någon brydde sig om mig. En kvart innan vi skulle börja insåg vi att det saknades en kamera, vilket ledde till att jag gick hem och hämtade en. När jag gick ut från lokalen var det fortfarande ingen i SPI-ledet som brydde sig om mig.
Men när jag - någon minut innan utfrågningen skulle börja - kom tillbaks igen var jag plötsligt väldigt intressant. Kanske berodde det på att HN-reportern Anders Lindström då stod bredvid demonstranterna och att det då fanns en möjlighet att få till en konfrontation med mig i hans närvaro.
Av förklarliga skäl hade jag då inte tid med en sådan konfrontation - utfrågningen skulle ju just börja. Dessutom var jag inte särskilt intresserad av att bli ett verktyg i SPI:s politiska propaganda. Jag är distriktsordförande för en partipolitiskt obunden organisation och skall därför förhålla mig neutral. Att jag sedan reagerar när någon beter sig på ett märkligt sätt är en helt annan sak. Och vilket val jag gör i vallokalen är det ingen som har med att göra.

Intressant utfrågning av riksdagspartierna

I går, onsdag, genomförde SPF Halland - tillsammans med SPRF, SKPF och RPG - en utfrågning av representanter för de partier som i dag är representerade i riksdagen. Dessa sju representanter skulle i första hand svara på tre i förväg ställda frågor. Frågor som i och för sig var var ganska breda, men ändå så pass avgränsade att det inte behövdes längre tid än ett par minuter för att svara på dem. Till bilden hör också att publiken i anslutning till varje fråga fick möjlighet att ställa kompletterande frågor, vilka ofta var av den arten att en från varje block kunde besvara dem.

Den första frågan handlade om det så kallade jobbskatteavdraget, vilket i praktiken innebär att inkomst av arbete har en lägre beskattning än inkomst av pension. Inte helt oväntat rådde det delade meningar mellan blocken i denna fråga. Den borgerliga sidan visade - trots att KD-ledaren i tv-utfrågningen slirade lite på denna fråga - ingen benägenhet att i nuläget göra någon förändring. Den socialistiska sidan var däremot positiv till en förändring. Dock med det viktiga tillägget att det krävs en ekonomi som tillåter detta, vilket i praktiken naturligtvis är ungefär samma besked som det andra blocket gav. Finns det pengar till en förändring så är svaret ja, annars är det nej. Och ärligt talat finns det nog inte särskilt mycket som talar för att pengarna finns, om valresultatet blir sådant att detta block får majoritet.

Den andra frågan handlade om den så kallade bromsen i pensionssystemet. En broms som bland annat innebär att pensionen nästa år kommer att bli lägre än den är i år. Och detta trots att alla tecken tyder på en konjunkturuppgång, vilket i sin tur kommer att leda till både högre löner och högre priser.
Det här är en så pass komplicerad fråga att det egentligen bara var en av de svarande - nämligen kristdemokraten Lars Gustafsson - som kunde reda ut den. Den som kunde mest om detta var dock de frågandes föredragande - SPF:aren Sven Hägerborg från Varberg - som ännu en gång i detalj kunde redogöra för de förutsättningar som gäller. Och som vanligt var de de miljoner som Göran Perssons s-regering luggade pensionärerna på som han inriktade sig på. Göran Perssons löfte var ju då att de skulle betalas tillbaka krona för krona, men det har inte skett och därför är situationen i dag som den är.

Den tredje frågan handlade anhörigvård, som är en vanlig företeelse i pensionärskretsar. Det vill säga en den ena parten i ett förhållande vårda den andra parten i hemmet. En situation som ofta är väldigt påfrestande för den vårdande parten. Det behövs med andra ord många fler händer i vården och då i synnerhet i vården av äldre människor.
Inte helt förvånande var samtliga partirepresentanter eniga om behovet och egentligen var det väl ingen av dem som presenterade en lösning som var bättre än de andras.

Sammantaget var det en intressant eftermiddag, som förhoppningsvis gav någon/några i publiken information om respektive partis positiva/negativa inställning i frågor som är avgörande när det är dags att rösta.

En intensiv vecka

SPF har just nu två bussar som turnerar i landet - en från söder och en från norr. De skall mötas på Skansen, i Stockholm, den 11 september, där det skall bli en stor utfrågning av de partier som finns representerade i riksdagen.
Bussen från söder besökte i måndags Stora Torg i Halmstad under fyra timmar. Och det var verkligen fyra innehållsrika timmar. Vi hann inte bara med att propagera för och värva medlemmar till SPF. Under en och en halv timma var det också en utfrågning - med lite debatt - av de partier som är fysiskt representerade i Halmstads kommunfullmäktige. Att en och en halv timma kanske var i längsta laget hindrade inte att det stundtals var riktigt bra fart i diskussionen.

Hallands SPF-distrikt har under dagarna 31 augusti och 1 september arrangerat riksmästerskap i golf. Spelplatsen har varit Tylösands golfbana och deltagarantalet har varit minst sagt gott, vilket betyder att tävlingen var fulltecknad i ett ganska tidigt skede.
För egen del var jag där en stund i tisdags och kunde då konstatera att alla verkade vara nöjda, alltså både vårt arrangörsfolk och de gästande spelarna. Men så var vädret också alldeles strålande och banan är ju en av de bättre i landet. På tisdagskvällen var det en sammankomst på Tylöhus, där Carl Jan Granqvist var ett mycket underhållande inslag. Han har förmågan att blanda skämt och allvar på ett sätt som fångar lyssnaren.
En bidragande orsak till att vi - alltså Laila och jag - uppskattade Carl Jans sällskap är att vi har bott närmsta grannar med en relativt nära släkting till honom. Tyvärr finns inte denna släkting längre i livet, men det hindrade inte Carl Jan och Laila från att föra ett långt samtal om denna gemensamma bekantskap.

I går - den 1 september - genomförde så SPF-distriktet, tillsammans med tre andra pensionärsorganisationer, en utfrågning av representanter för de partier som i dag finns representerade i riksdagen. Det arrangemanget kommer jag att skriva en särskild kommentar om och konstaterar här endast att det var ett ganska välbesökt, informativt möte.