Klassindelningen i boule

Så länge jag har hållit på med boule - vilket i och för sig inte är mer drygt 14 månader - har det återkommande förekommit en diskussion om den klassindelning som finns i denna sport. Det vill säga att det en juniorklass, en öppen klass och ett par veteranklasser. I det senare fallet en som heter V55 - där deltagarna måste ha fyllt 55 år - och en som heter V65 - där deltagarna måste ha fyllt 65 år. Ett antal tävlingsarrangörer har också en klass som heter V60 - där deltagarna skall ha fyllt 60 år - men det är ingen officiell klass. Till bilden hör också att det övervägande antalet som har tävlingslicens är veteraner.

Att det är ett, i jämförelse med veteranklasserna - förhållandevis litet antal spelare som tillhör den öppna klassen är naturligtvis ett problem. Om nytillskottet av spelare i denna klass inte är tillräckligt får naturligtvis sporten på sikt stora problem. Det är ju där framtidens profiler skall blomma ut.

Men samtidigt är det stora antalet veteraner en tillgång för förbundet. Utan dessa skulle förbundet snabbt bli en spillra av sitt forna jag. Problemet är bara att allt för många debattörer inte inser detta, eller snarare inte vill inse detta. Om de hade haft denna insikt skulle de naturligtvis inte, offentligt ifrågasätta V55-klassen.

Situationen är nämligen den att ett flertal av dem som deltar i den här debatten ifrågasätter V55-klassens berättigande. Veteranerna borde i stället spela i den öppna klassen, hävdar de med emfas.

Att det råder delade meningar om klassindelningen är i sig inte konstigt. Det är naturligtvis frustrerande för många av dem som tillhör den öppna klassen att de - som en följd av åldersfördelningen inom förbundet - får allt för få tävlingstillfällen. Eller snarare allt för få tävlingstillfällen inom rimligt reseavstånd.
För dem som tillhör den yppersta eliten är väl problemet inte lika stort. De har ju ett utbud av större tävlingar att välja på - tävlingar som många av dem som inte är lika duktiga nog skulle välja bort om de hade något "enklare" att välja på.

Boulens problem är alltså i grunden ett rekryteringsproblem, men också ett klassindelningsproblem. För vem vill - som relativt ny i sporten - starta sin tävlingskarriär som "ett slaktoffer" för etablerade spelare. Nej, den som är relativt ny - eller har en begränsad utvecklingskurva, men ändå vill tävla - föredrar naturligtvis ha ett någorlunda jämnbördigt motstånd.

Därför borde vi inom boulen på allvar diskutera en klassindelning som tillgodoser de olika parternas intressen. Och enligt mitt sätt att se på problemet finns det all anledning att fundera över något som tar mer hänsyn till den enskildes förmåga än till vederbörandes ålder. Så långt håller jag alltså med dem som ifrågasätter veteranklasserna, men jag förstår inte vitsen med att "tvinga" medelmåttiga veteraner att möta duktiga spelare från den nuvarande öppna klassen.

När jag har framfört mina tankar har dessa tolkats som att jag vill inför ett stort antal klasser, men så är naturligtvis inte fallet. I vart fall vill jag inte att det skall vara många klasser i en och samma tävling. Däremot kan det kanske vara idé att variera indelningen mellan olika tävlingar. I någon kan det till exempel finnas en högre gräns, men ingen lägre, och i en annan kan det finnas en lägre gräns, men ingen högre.

Egentligen har jag ingen bestämd åsikt om var gränserna skall dras, eller hur underlaget skall se ut. Någon form av rankingpoäng borde dock vara möjligt att införa i alla tävlingar. Men formerna är som sagt var inte det viktiga, det är i stället att vi lägger prestigen åt sidan och tänker fritt.