Jag har uppenbarligen ett problem. Min förmåga att uttrycka mig begripligt tycks vara borta, annars hade Herman förstått att jag inte har någon som helst ambition att utestänga honom från tävlingar. Min ambition är i stället att han skall få fler tävlingstillfällen.
Men jag tror inte att han får fler sådana tillfällen om allt tävlande skall utgå från vilken ålder vi har. Det räcker att studera åldersfördelningen på dem som har tävlingslicens. Det har jag gjort och jag kunde då bland annat konstatera att det i öppen klass finns 872 licensierade spelare - det vill säga spelare som i år fyller lägst 18 år och högst 54 år - och av dessa är 263 damer. I V55-klassen finns det 783 spelare och i V65-klassen 3 313. Totalt var det, när jag kontrollerade, 5 057 spelare med licens.
Vad jag efterlyser är alltså en flexibel klassindelning som i första hand tar hänsyn till spelarna förmåga. Då tror jag både att betydligt fler skulle vara intresserade av att tävla och att Herman skulle få fler tävlingar att välja på. För faktum är ju ändå att det finns en ganska bred topp bland veteranerna, vilka med automatik skulle möta spelare från den nuvarande öppna klassen. Att tvinga in veteraner i den nuvarande öppna klassen tror jag skulle få motsatt effekt.
Att det finns ganska gott om presumtiva licensspelare ser jag på hemmaplan. I den ekonomiska förening (allians) som driver Falkenbergs Boulecenter har vi cirka 550 medlemmar, varav endast 75-80 stycken har licens. När alliansen i söndags arrangerade sitt varje söndag återkommande tiaspel var det 48 deltagare och när alliansen arrangerar andra interna tävlingar - som endast är öppna för alliansens medlemmar - brukar det vara trångt på våra 16 inomhusbanor, eller 24 utomhusbanor.
Även om flertalet av dessa spelare är pensionärer skulle de vara ett gott tillskott bland de licensierade spelarna. Och jag tror att många av dem skulle vara intresserade - om de får möjligheten att möta spelare i olika åldrar, om de har en jämförbar förmåga. Jag tror också att det skulle bli lättare att rekrytera spelare som inte är pensionärer - med vårt varje vecka återkommande öppna hus finns övriga förutsättningar.
Ovekalle (Ove Johansson) kommenterar politik, boule, bowling och en del annat
onsdag 26 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
Klassindelningen i boule
Så länge jag har hållit på med boule - vilket i och för sig inte är mer drygt 14 månader - har det återkommande förekommit en diskussion om den klassindelning som finns i denna sport. Det vill säga att det en juniorklass, en öppen klass och ett par veteranklasser. I det senare fallet en som heter V55 - där deltagarna måste ha fyllt 55 år - och en som heter V65 - där deltagarna måste ha fyllt 65 år. Ett antal tävlingsarrangörer har också en klass som heter V60 - där deltagarna skall ha fyllt 60 år - men det är ingen officiell klass. Till bilden hör också att det övervägande antalet som har tävlingslicens är veteraner.
Att det är ett, i jämförelse med veteranklasserna - förhållandevis litet antal spelare som tillhör den öppna klassen är naturligtvis ett problem. Om nytillskottet av spelare i denna klass inte är tillräckligt får naturligtvis sporten på sikt stora problem. Det är ju där framtidens profiler skall blomma ut.
Men samtidigt är det stora antalet veteraner en tillgång för förbundet. Utan dessa skulle förbundet snabbt bli en spillra av sitt forna jag. Problemet är bara att allt för många debattörer inte inser detta, eller snarare inte vill inse detta. Om de hade haft denna insikt skulle de naturligtvis inte, offentligt ifrågasätta V55-klassen.
Situationen är nämligen den att ett flertal av dem som deltar i den här debatten ifrågasätter V55-klassens berättigande. Veteranerna borde i stället spela i den öppna klassen, hävdar de med emfas.
Att det råder delade meningar om klassindelningen är i sig inte konstigt. Det är naturligtvis frustrerande för många av dem som tillhör den öppna klassen att de - som en följd av åldersfördelningen inom förbundet - får allt för få tävlingstillfällen. Eller snarare allt för få tävlingstillfällen inom rimligt reseavstånd.
För dem som tillhör den yppersta eliten är väl problemet inte lika stort. De har ju ett utbud av större tävlingar att välja på - tävlingar som många av dem som inte är lika duktiga nog skulle välja bort om de hade något "enklare" att välja på.
Boulens problem är alltså i grunden ett rekryteringsproblem, men också ett klassindelningsproblem. För vem vill - som relativt ny i sporten - starta sin tävlingskarriär som "ett slaktoffer" för etablerade spelare. Nej, den som är relativt ny - eller har en begränsad utvecklingskurva, men ändå vill tävla - föredrar naturligtvis ha ett någorlunda jämnbördigt motstånd.
Därför borde vi inom boulen på allvar diskutera en klassindelning som tillgodoser de olika parternas intressen. Och enligt mitt sätt att se på problemet finns det all anledning att fundera över något som tar mer hänsyn till den enskildes förmåga än till vederbörandes ålder. Så långt håller jag alltså med dem som ifrågasätter veteranklasserna, men jag förstår inte vitsen med att "tvinga" medelmåttiga veteraner att möta duktiga spelare från den nuvarande öppna klassen.
När jag har framfört mina tankar har dessa tolkats som att jag vill inför ett stort antal klasser, men så är naturligtvis inte fallet. I vart fall vill jag inte att det skall vara många klasser i en och samma tävling. Däremot kan det kanske vara idé att variera indelningen mellan olika tävlingar. I någon kan det till exempel finnas en högre gräns, men ingen lägre, och i en annan kan det finnas en lägre gräns, men ingen högre.
Egentligen har jag ingen bestämd åsikt om var gränserna skall dras, eller hur underlaget skall se ut. Någon form av rankingpoäng borde dock vara möjligt att införa i alla tävlingar. Men formerna är som sagt var inte det viktiga, det är i stället att vi lägger prestigen åt sidan och tänker fritt.
Att det är ett, i jämförelse med veteranklasserna - förhållandevis litet antal spelare som tillhör den öppna klassen är naturligtvis ett problem. Om nytillskottet av spelare i denna klass inte är tillräckligt får naturligtvis sporten på sikt stora problem. Det är ju där framtidens profiler skall blomma ut.
Men samtidigt är det stora antalet veteraner en tillgång för förbundet. Utan dessa skulle förbundet snabbt bli en spillra av sitt forna jag. Problemet är bara att allt för många debattörer inte inser detta, eller snarare inte vill inse detta. Om de hade haft denna insikt skulle de naturligtvis inte, offentligt ifrågasätta V55-klassen.
Situationen är nämligen den att ett flertal av dem som deltar i den här debatten ifrågasätter V55-klassens berättigande. Veteranerna borde i stället spela i den öppna klassen, hävdar de med emfas.
Att det råder delade meningar om klassindelningen är i sig inte konstigt. Det är naturligtvis frustrerande för många av dem som tillhör den öppna klassen att de - som en följd av åldersfördelningen inom förbundet - får allt för få tävlingstillfällen. Eller snarare allt för få tävlingstillfällen inom rimligt reseavstånd.
För dem som tillhör den yppersta eliten är väl problemet inte lika stort. De har ju ett utbud av större tävlingar att välja på - tävlingar som många av dem som inte är lika duktiga nog skulle välja bort om de hade något "enklare" att välja på.
Boulens problem är alltså i grunden ett rekryteringsproblem, men också ett klassindelningsproblem. För vem vill - som relativt ny i sporten - starta sin tävlingskarriär som "ett slaktoffer" för etablerade spelare. Nej, den som är relativt ny - eller har en begränsad utvecklingskurva, men ändå vill tävla - föredrar naturligtvis ha ett någorlunda jämnbördigt motstånd.
Därför borde vi inom boulen på allvar diskutera en klassindelning som tillgodoser de olika parternas intressen. Och enligt mitt sätt att se på problemet finns det all anledning att fundera över något som tar mer hänsyn till den enskildes förmåga än till vederbörandes ålder. Så långt håller jag alltså med dem som ifrågasätter veteranklasserna, men jag förstår inte vitsen med att "tvinga" medelmåttiga veteraner att möta duktiga spelare från den nuvarande öppna klassen.
När jag har framfört mina tankar har dessa tolkats som att jag vill inför ett stort antal klasser, men så är naturligtvis inte fallet. I vart fall vill jag inte att det skall vara många klasser i en och samma tävling. Däremot kan det kanske vara idé att variera indelningen mellan olika tävlingar. I någon kan det till exempel finnas en högre gräns, men ingen lägre, och i en annan kan det finnas en lägre gräns, men ingen högre.
Egentligen har jag ingen bestämd åsikt om var gränserna skall dras, eller hur underlaget skall se ut. Någon form av rankingpoäng borde dock vara möjligt att införa i alla tävlingar. Men formerna är som sagt var inte det viktiga, det är i stället att vi lägger prestigen åt sidan och tänker fritt.
söndag 23 januari 2011
En helg i moll och dur
Den gångna helgen började verkligen i moll. Ja, till och med torsdagen gick i moll. I vart fall när vi - det vill säga SPF Falkenberg - mötte Falkenberg Petanque i Varbergs veteranserie i boule. Vi fick däng med 10-6 och det var ingen höjdare, kan jag lova. För egen del var jag både lagledare och reserv, men gick in först i den sista matchen. Vi - Anita Berg och jag - vann visserligen den, men i det stora hela var det ingen större tröst.
I går - lördag - var det så dags att möta Hjärt och Lung Vit i Falkenbergs motsvarande serieboule. Och där inkasserade vi - SPF Getingen - vintersäsongens första förlust, också där med 10-6. För egen del blev det fyra matcher och fyra förluster. Låt vara att den första var så knapp som 13-12, det var ändå en usel dag. Många tror kanske att vi underskattade motståndet, men det tror inte jag. Vi var helt enkelt inte bättre och med så många vinster som vi hade i bagaget kommer det oundvikligen, förr eller senare, en förlust. Nu är det bara att bita ihop och komma igen.
I dag - söndag - var det dags för en så kallad måste-match i bowlingens elitserie, där jag som bekant är coach för BKF Falkenberg. I dag mötte vi Kulladal, som i går vann dubbelt i Göteborg, först mot Joker och sedan mot Pergamon. Något som fick till följd att vi inför dagens match låg på kvalplats i serien - i och för sig med färre spelade matcher, men ändå på kvalplats.
För att inte hamna på efterkälken var det således alldeles nödvändigt att vinna dagens match. Och det gjorde vi - med besked. Första serien vann vi med 4-1 och en totalslagning på 1921, vilket är en av de bästa serier laget någonsin har presterat. Andra serien vann vi med 5-0 och avgjorde i praktiken därmed matchen.
Visst kan det vara lite lurigt att leda med 9-1, men det vill ändå mycket till för att motståndarna skall hämta upp ett så stort försprång. Nu är för all del tredje serien något av en akilleshäl för oss, men med lite flyt fick vann vi två bord och därmed var matchen vunnen. Fjärde serien slutade också 3-2 till Kulladal och även där hade vi lite flyt som fick med oss två bord.
Totalt vann vi alltså med 13-7 och avancerade till sjätte plats i serien. Därmed har vi fortfarande chansen att nå slutspelet och en något mindre risk att hamna på kvalplats. Men så jämn som serien är det här spelåret kan nästan vad som helst hända. Lite av det flyt vi hade i dag skulle inte skada att ha också i fortsättningen. Oflyt hade vi förra helgen så det räcker för resten av serien.
Segern mot Kulladal innebar alltså att helgen ändå slutade i dur. Det kan inte ens förlusten i den första matchen i eftermiddagens tiaspel- i boule - ändra på. Dessutom blev det ju vinst i de andra två matcherna och det är jag helt nöjd med.
I går - lördag - var det så dags att möta Hjärt och Lung Vit i Falkenbergs motsvarande serieboule. Och där inkasserade vi - SPF Getingen - vintersäsongens första förlust, också där med 10-6. För egen del blev det fyra matcher och fyra förluster. Låt vara att den första var så knapp som 13-12, det var ändå en usel dag. Många tror kanske att vi underskattade motståndet, men det tror inte jag. Vi var helt enkelt inte bättre och med så många vinster som vi hade i bagaget kommer det oundvikligen, förr eller senare, en förlust. Nu är det bara att bita ihop och komma igen.
I dag - söndag - var det dags för en så kallad måste-match i bowlingens elitserie, där jag som bekant är coach för BKF Falkenberg. I dag mötte vi Kulladal, som i går vann dubbelt i Göteborg, först mot Joker och sedan mot Pergamon. Något som fick till följd att vi inför dagens match låg på kvalplats i serien - i och för sig med färre spelade matcher, men ändå på kvalplats.
För att inte hamna på efterkälken var det således alldeles nödvändigt att vinna dagens match. Och det gjorde vi - med besked. Första serien vann vi med 4-1 och en totalslagning på 1921, vilket är en av de bästa serier laget någonsin har presterat. Andra serien vann vi med 5-0 och avgjorde i praktiken därmed matchen.
Visst kan det vara lite lurigt att leda med 9-1, men det vill ändå mycket till för att motståndarna skall hämta upp ett så stort försprång. Nu är för all del tredje serien något av en akilleshäl för oss, men med lite flyt fick vann vi två bord och därmed var matchen vunnen. Fjärde serien slutade också 3-2 till Kulladal och även där hade vi lite flyt som fick med oss två bord.
Totalt vann vi alltså med 13-7 och avancerade till sjätte plats i serien. Därmed har vi fortfarande chansen att nå slutspelet och en något mindre risk att hamna på kvalplats. Men så jämn som serien är det här spelåret kan nästan vad som helst hända. Lite av det flyt vi hade i dag skulle inte skada att ha också i fortsättningen. Oflyt hade vi förra helgen så det räcker för resten av serien.
Segern mot Kulladal innebar alltså att helgen ändå slutade i dur. Det kan inte ens förlusten i den första matchen i eftermiddagens tiaspel- i boule - ändra på. Dessutom blev det ju vinst i de andra två matcherna och det är jag helt nöjd med.
lördag 22 januari 2011
Skandalöst dålig halkbekämpning
Häromdagen skrev jag en kommentar på Facebook, där jag talade om vad den synnerligen idrottsintresserade kyrkoherden i Falkenberg, Henrik Lindman, frågade mig för någon vecka sedan.
Hur många kommuner har ett fotbollslag i Superettan, ett volleybollag som är flerfaldiga svenska mästare, ett bordtennislag som tillhör de bästa i landet och ett bowlinglag som spelar i elitserien?
Av naturliga skäl kunde jag inte svara, eftersom jag inte tror att det finns någon sådan kommun. I vart fall inte någon med ungefär samma invånarantal som Falkenberg, där vi i dag är drygt 40 000. I detta avseende är alltså Falkenbergs kommun lite extra, men i en del andra avseenden är det verkligen lite si och så.
Vi har också en bouleanläggning som jag tycker är lite extra. Kanske beroende på att jag är ordförande i den allians som driver anläggningen, men ändå en ganska saklig bedömning. Eller vad sägs om 16 banor inomhus och 24 banor utomhus och att anläggningen ligger i det natursköna Vallarnaområdet, med den riksbekanta utomhusscenen på ett par hundra meters avstånd. Till bilden hör också att alliansen har cirka 550 medlemmar - flertalet pensionärer - som var och en, efter förmåga, medverkar i driften.
Vad gäller det ideella engagemanget är det alltså inget problem med bouleanläggningen. Men från kommunens sida är intresset ganska svalt. När vi diskuterade ett, efter omständigheterna, ringa driftbidrag var intresset minst sagt svalt. Det är ungdomsverksamhet som skall premieras, inte att medverka till att äldre människor är vid så god hälsa att den dag då de på allvar belastar kommunens ekonomi skjuts så långt som möjligt på framtiden.
Riktigt illa är det också vintertid. Under den senaste tiden har gatan som de flesta använder till anläggningen haft ett tjockt islager, där det har uppstått så djupa hålor att det har varit risk för att låga bilar skall skrapa i underredet. Och halkbekämpningen har varit i det närmaste obefintlig. Parkeringsplatserna har sett ut som isbanor.
Jodå, det är flera som har kontaktat både kommunen och Skanska - som sköter vinterhållningen åt kommunen - men ingen är intresserad av att ta något ansvar. Från alliansens sida sköter vi efter bästa förmåga den del som faller på vårt ansvar, men vi har inte resurser att sköta de delar som är kommunens ansvar. Visst har vi lite grus stående, men det räcker inte ens till en bråkdel av parkeringsplatserna - som för övrigt också är avsedda för dem som besöker den idrottshall som ligger alldeles intill boulehallen.
Vad ingen tycks inse - varken kommunen eller Skanska - är att det här handlar om ganska många personer som inte har den allra bästa balansen. Det är med andra ord ett under att ingen har brutit en arm, ett ben eller ett lårben. Halkat omkull är det flera som har gjort, men vad jag vet har de klarat sig relativt bra.
Hur många kommuner har ett fotbollslag i Superettan, ett volleybollag som är flerfaldiga svenska mästare, ett bordtennislag som tillhör de bästa i landet och ett bowlinglag som spelar i elitserien?
Av naturliga skäl kunde jag inte svara, eftersom jag inte tror att det finns någon sådan kommun. I vart fall inte någon med ungefär samma invånarantal som Falkenberg, där vi i dag är drygt 40 000. I detta avseende är alltså Falkenbergs kommun lite extra, men i en del andra avseenden är det verkligen lite si och så.
Vi har också en bouleanläggning som jag tycker är lite extra. Kanske beroende på att jag är ordförande i den allians som driver anläggningen, men ändå en ganska saklig bedömning. Eller vad sägs om 16 banor inomhus och 24 banor utomhus och att anläggningen ligger i det natursköna Vallarnaområdet, med den riksbekanta utomhusscenen på ett par hundra meters avstånd. Till bilden hör också att alliansen har cirka 550 medlemmar - flertalet pensionärer - som var och en, efter förmåga, medverkar i driften.
Vad gäller det ideella engagemanget är det alltså inget problem med bouleanläggningen. Men från kommunens sida är intresset ganska svalt. När vi diskuterade ett, efter omständigheterna, ringa driftbidrag var intresset minst sagt svalt. Det är ungdomsverksamhet som skall premieras, inte att medverka till att äldre människor är vid så god hälsa att den dag då de på allvar belastar kommunens ekonomi skjuts så långt som möjligt på framtiden.
Riktigt illa är det också vintertid. Under den senaste tiden har gatan som de flesta använder till anläggningen haft ett tjockt islager, där det har uppstått så djupa hålor att det har varit risk för att låga bilar skall skrapa i underredet. Och halkbekämpningen har varit i det närmaste obefintlig. Parkeringsplatserna har sett ut som isbanor.
Jodå, det är flera som har kontaktat både kommunen och Skanska - som sköter vinterhållningen åt kommunen - men ingen är intresserad av att ta något ansvar. Från alliansens sida sköter vi efter bästa förmåga den del som faller på vårt ansvar, men vi har inte resurser att sköta de delar som är kommunens ansvar. Visst har vi lite grus stående, men det räcker inte ens till en bråkdel av parkeringsplatserna - som för övrigt också är avsedda för dem som besöker den idrottshall som ligger alldeles intill boulehallen.
Vad ingen tycks inse - varken kommunen eller Skanska - är att det här handlar om ganska många personer som inte har den allra bästa balansen. Det är med andra ord ett under att ingen har brutit en arm, ett ben eller ett lårben. Halkat omkull är det flera som har gjort, men vad jag vet har de klarat sig relativt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)