Kvalspöket avvärjdes direkt

Den här helgen har det varit sammandrag i bowlingens elitserie. Ett sammandrag som var både den sista serieomgången och avgörande för vilka lag som skulle gå till slutspel respektive kvalspel eller rent ramla ur elitserien direkt. Det sistnämnda ödet drabbade Force från Eskilstuna som förlorade på sämre kvot än Flash.
För vår del var förutsättningarna att vi rent teoretiskt - men inte i praktiken - fortfarande kunde gå till slutspel. Men samtidigt var risken för kvalspel överhängande. Vi var därför tvingade att vinna minst en match, och det gjorde vi med råge.

I den första matchen mötte vi Stureby, som inför sammandraget var ett av de lag som hade en reell möjlighet att gå till slutspel. Inför helgen hade laget dessutom förstärkt med den belgiske storspelaren Gery Verbrüggen. I höstens sammandrag hette förstärkningen Matt Miller, som knappast levde upp till förväntningarna - i vart fall inte i matchen mot oss.
Nu var alltså frågan om Verbruggen kunde kompensera de brister som trots allt finns i Sturebys lag. Och visst var han en förstärkning - mot oss gjorde han till exempel 960 och var med detta bäst i Stureby. Att det sedan inte hjälpte är en annan sak.
Vi började starkt och tog den första serien med 5-0. Den andra serien vann vi med 3-2, men det kunde lika gärna ha blivit 4-1 till oss eller 3-2 till Stureby. Den tredje serien serien förlorade vi med 3-1 efter det att ett bord hade slutat oavgjort. I den fjärde serien var det aldrig någon egentlig tvekan - den vann vi med 4-1 och hela matchen med 13-6, vilket innebar att vi i vart fall hade ena foten kvar i elitserien.
Den andra foten fick in i och med att först Göta och sedan Full House slog Mariestad i det sammandrag som spelades i Kalmar. Det senare visste vi och för sig inte förrän efter vår match mot Sundbyberg - en match som vi för övrigt förlorade med 11-9.
Att det blev en förlust där var i och för sig inte mycket att säga om. Det har under året varit två lag som har dominerat serien - Pergamon och Sundbyberg. Innerst inne hade nog flera av oss kalkylerat med en förlust mot just Sundbyberg - det var mot Stureby och Flash vi hade chansen, eftersom vi slog båda dessa lag i höstens sammandrag. Nu var det trots allt ändå så att vi mycket väl kunde ha slagit Sundbyberg också, men den chansen brände vi i andra serien, som vi förlorade med 4-1 men lika gärna kunde ha klarat med 3-2 i baken. Eftersom vi vann den första med 4-1 stod det alltså 5-5 efter två. Tredje gick klart till Sundbyberg med 4-1 och den sista vann vi slutligen med 3-2. Noterbart är ändå att vi hade en högre totalslagning än Sundbyberg - 6869 mot 6846. I den fösta matchen slog vi förresten hela 7101, vilket jag tror var helgens högsta slagning.

Söndagsmatchen mot Flash blev aldrig någon egentlig match. Vi hade inget att spela för och hade följaktligen ingen press på oss. Vi började med 4-1 och 4-1 i de två första serierna och hade därmed skaffat oss ett rejält grepp om matchen. Att vi sedan förlorade de två återstående serierna med 3-2 och 3-2 är inget att säga om. För oss gällde ju matchen ingenting och för Flash gällde den heller ingenting mot slutet, då Force hade fått storstryk av Full House och därmed inte var något hot längre.

I och med sammandraget kan vi alltså göra bokslut för spelåret 2010/2011 och konstatera att vi med lite flyt hade kunnat vara med och konkurrera om slutspelsplatserna. Det var två hemmaförluster som i praktiken spolierade chanserna. En synnerligen onödig sådan mot Full House - vi slog dem ju borta och borde naturligtvis ha gjort det hemma också. Sedan var det rysarmatchen mot Pergamon, som mycket väl kunde ha slutat med seger för oss.
Jag tror att ganska många håller med mig när jag hävdar att vi är så pass bra att vi borde ha varit i slutspel, men det är vi som sagt var inte och det är inget att göra åt - nu. Nu kan vi bara se framåt mot nästa spelår och konstatera att det inte skulle skada med i vart fall en ny spelare med kapacitet att snitta runt 225. Om det sedan är ett önsketänkande, eller inte, återstår att se.