Bertil Torekulls debattartikel resulterade - naturligtvis - i ett antal inlägg på facebook och nedanstående reagerade jag på:
NN: Läs o tänk.....inte bara med hjärtat utan använd även huvudet
Denna minst sagt provocerande uppmaning följdes av följande meningsutbyte, mellan NN och mig:
Ove Johansson: Mitt hjärta och mitt huvud säger samma sak. Hur är det hos dig, NN?
NN: Jag håller nog mera med den som skrivit artikeln
Ove Johansson: Det där förstår jag inte. Betyder det att ditt hjärta säger en sak och ditt huvud en annan? Mitt hjärta, och mitt huvud, säger att vi alltid skall försöka hjälpa medmänniskor som har det svårt. Och detta oavsett vem det är.
NN: Vi är nog inte helt överens där jag ser det nog mera som att vi kan inte vara hela världens dåliga samvete vi har människor i Sverige som också har det svårt som knappt får någon hjälp vi har helt enkelt inte råd att hjälpa alla alla länder får hjälpas åt men den viljan finns inte o då tar Sverige på sig det ansvaret. Vi kommer inte längre i denna diskussion utan vi kan bara konstatera att vi ser o tänker olika o det är vår fulla rätt o jag respekterar dig för din åsikt o då får du respekterar mig för min
Ove Johansson: I mina ögon har vi precis börjat diskussionen och du har fortfarande inte svarat på min fråga. Naturligtvis respekterar jag din åsikt, men jag ännu inte har förstått vad den innebär. Jag anser, som jag redan har påpekat, att vi alltid skall försöka hjälpa medmänniskor som har det svårt. Och detta oavsett vem det är - alltså oavsett om det någon som är född i vårt land eller någon som har sökt skydd här. I Falkenbergs kyrka togs det till exempel i dag upp kollekt till Open Doors - en organisation som stöder förföljda kristna världen runt.
Ove Johansson: Eftersom NN - trots sin provocerande inledning av den här diskussionen - inte tycks vara intresserad av att utveckla densamma får jag försöka göra detta på egen hand. Men - det kommer att ske på min bloggsida: ovekalle.blogspot.se.
Om jag har uppfattat Bertil Torekull rätt så vill han stänga våra gränser på samma sätt som skedde 1989, under Balkankrisens tid. Detta var ett tillfälligt invandringsstopp, med undantag för så kallade FN-flyktingar.
Som jämförelse kan vi konstatera att våra nuvarande asylregler grundas på FN:s flyktingkonvention, med tillägget att Sverige också skall ge uppehållstillstånd till den som är "alternativt skyddsbehövande" i enlighet med EU:s gemensamma regler samt till övriga skyddsbehövande i enlighet med den nationella utlänningslagen.
Av ovanstående kan vi konstatera att de regler som gäller i asylfrågor är hårda. I mina ögon ibland hårdare än de borde vara, men det är något som ligger utanför denna diskussion.
Jag kan också konstatera att många - alldeles för många - blandar ihop begreppen flyktingar och invandrare. När de som blandar ihop dessa begrepp talar om flyktingar tror jag att de i själva verket menar flyktingar - alltså medmänniskor som av olika skäl har känt sig hotade till livet och därför har flytt från sitt land. Jag är ganska övertygad om att flertalet av dessa flyktingar - även om de har sökt asyl i vårt land - helst av allt vill få möjligheten att återvända till sitt hemland, för att där kunna leva i fred och frihet.
Åter till vad denna diskussion nog egentligen handlar om - det vill säga vår förmåga att ta emot flyktingar. Visst har många rätt, som påpekar att det är ett problem. Jag delar Bertil Torekulls uppfattning i ett avseende, nämligen att vi behöver tänka över systemet. Det råder ingen som helst tvekan om att systemet för vårt stöd till människor på flykt måste förbättras och detta alldeles oavsett var, och när, detta stöd sker.
Men - samtidigt vill jag inte ge avkall på min grundåsikt, att vi måste försöka hjälpa alla medmänniskor som har det svårt. Jag är troende och ser mig - i vart fall i detta avseende - som en kristen humanist.
Just därför har jag vid flera tillfällen sympatiserat med Open Doors och denna organisations verksamhet.
Att stänga gränserna ser jag således inte som ett önskvärt - eller tänkbart - alternativ. Dessutom tror jag inte att de som förespråkar ett sådant alternativ vill stoppa alla som söker sig till vårt land. Flertalet EU-medborgare är nog välkomna hit, men inte alla. Och då tänker jag till exempel på de tiggare som kommer från EU-landet Rumänien.