Föll på eget grepp

I fredags hade jag ett ärende till Jönköping och jag valde, som vanligt, att resa med tåg. Resan dit gick utan något som helst problem, vilket innebar att jag var på plats i god tid före det sammanträde jag skulle vara med på. Dessutom hade jag sådan tur att sammanträdet slutade betydligt tidigare än jag hade räknat med, vilket i sin tur innebar att jag kunde resa tillbaks med ett tåg som gick två timmar tidigare än det jag ursprungligen hade planerat att resa med.

Till bilden hör att vi på fredagskvällen skulle ha en samling i det boulelag som jag spelar matcher med i Falkenbergs Bouleallians seniorserie. Vi skulle träffas klockan 17.00, men mitt tåg skulle komma till Falkenbergs station först klockan 17.06. Det var med andra ord minst sagt välkommet att kunna resa hem två timmar tidigare än beräknat.

Hem resan gick också bra, till att börja med. Rätt tid från Jönköping och ett närmast problemfritt byte i Falköping. Närmast problemfritt är detsamma som att vi endast var ett par minuter sena.
I Göteborg fanns det därför tid för den lunch jag avstod från i Jönköping. När jag var klar med lunchen och skulle bege mig till ett Öresundståg, för att ta mig hem till Falkenberg, konstaterade jag att detta tåg skulle komma till Göteborg cirka 40 minuter efter det klockslag då det skulle ha vänt tillbaks söderut. Det skulle med andra ord bli cirka en timma försenat, vilket i sin tur innebar att halva den tidsvinst jag gjorde i Jönköping skulle gå förlorad.

I samma veva passerade jag en perrong där ett av SJ:s intercitytåg, mot Malmö, var klart för avgång. Förvisso sent det också, men ändå redo för avgång. Rent reflexmässigt gick jag fram mot detta tåg för att se om det möjligtvis kunde finnas någon ledig plats som jag kunde utnyttja.
Eftersom jag i ett par år har rest med SJ:s årskort har jag gjort likadant åtskilliga gånger tidigare. Och jag hade "tur" denna gång också. Det fanns en ledig plats i första klass och tåget skulle strax avgå, vilket borde innebära att jag inte riskerade att det kom någon som hade bokat den.

Nöjd tog jag plats och inväntade avgång. Nu skulle jag i vart fall vara hemma i god tid till vår lilla samling med boulelaget. Men - säg den glädje som varar. Just som tåget hade startat slog det mig att SJ i måndags, den 13 december, hade bytt tidtabell och att intercitytågen från denna dag inte stannar i Halland. De gör sitt första uppehåll i Hässleholm, men därifrån är det bara möjligt att resa tillbaks med ett annat intercitytåg - som inte stannar i Halland. Jag hade med andra ord inget annat val än att åka med till Lund, där jag skulle kunna ta ett Öresundståg till Falkenberg.

Nu blev det för all del ett längre stopp i Markaryd, där vi fick vänta på ett mötande tåg i 20 minuter. Att föraren där meddelade att han slog ifrån spärren till dörrarna, för dem som vill sträcka på benen och få lite frisk luft, hade jag ingen glädje av.
När vi så småningom kom till Lund visade det sig att alla tåg från Malmö var rejält försenade. Skälet var stora problem med växlarna på Malmö C. Något som jag, med tanke på vädret där nere, har full förståelse för. Kombinationen snö och järnvägsväxlar har alltid varit problematisk - även om många nu för tiden tycks tro att det är en alldeles ny företeelse. Efter någon timmas väntan fanns det dock ett Öresundståg på plats - jag tror att det vände i Lund - och en problemfri resa norrut kunde starta.

Väl hemma kunde jag konstatera att det var nästan fyra timmar sedan boulelaget samlades, vilket i sin tur betydde att mitt tågval i Göteborg hade försenat mig med drygt fem timmar. Jag försökte vara smart, men föll på eget grepp. Å andra sidan lär jag inte glömma att SJ:s intercitytåg numera går Halland förbi.

Upplysningsvis kan jag nämna att de som reste med SJ:s försenade intecitytåg blev ganska generöst behandlade. I bistrovagnen bjöds det nämligen på fika. Lika generöst var det inte på Öresundståget, trots att förseningen där var lika omfattande. Där fick den som ville ha en fika vara beredd att betala fullt pris.